Omotiverat förbud från Skolverket

Igår blev det inget skrivet, upprop i riksdagen tog all uppmärksamhet. Det är lite som skolstart här också. Allmän samling och kul att träffa alla igen. Och så är det förstås pompa och ståt med kung och drottning och tal och vacker musik. Extra eloge till fantastiska Sofia Jannouk som sjön samiska låtar! På kvällen var det opera och balett.

Idag läser jag att Skolverket inte gillar idén med att kommuner eller staten ska kunna vara delägare i friskolor (DN). Hopblandning av roller, varnar de för. Men i verkligheten är det ju inget problem, det finnas flera exempel idag där kommuner är delägare i friskolor och där det fungerar utmärkt. Grafiskt Centrum i Uppsala ägs gemensamt av mediaföretag och kommuner i Uppsalatrakten. I Göteborg finns en gymnasieskola som bilbranschen och kommunen ägen gemensamt. Staten äger utbildningsföretaget Lernia som bl a driver vuxenutbildning i många kommuner och nu också startar gymnasium. För att bara ta några exempel. Vad ska man göra med dem nu då? Stänga dem och kasta ut eleverna?

Varför ska detta förbjudas? Jag tycker kanske inte att det är en jättebra lösning, men i några fall kan det vara värdefullt att ha den möjligheten. Måste man förbjuda allt man inte gillar? Förbud är ett kraftfullt statligt maktmedel som ska användas med viss urskiljning och då för att lösa allvarliga samhällsproblem. Jag tycker att staten ska ägna sig åt det som INTE fungerar i stället och det är massor.

Eftersom utbildningsverksamhet tillhör det offentligas absoluta kärnuppgifter så anser jag att en kommun bör kunna lösa det uppdraget på ett sätt som man finner optimalt. Det vore oerhört märkligt om kommunerna får driva bolag som ägnar sig åt energiproduktion, skoförsäljning, kiosk- och cafeteriaverksamhet mm men inte undervisning.