Haninge kommun har fått rätt mot Skolinspektionen, skriver DN. Kommunen utvärderar barnens lärande i förskoleklassen och ger föräldrarna skriftliga omdömen om hur det går för barnen. Det gillar inte Skolinspektionen, trots att de i andra sammanhang kritiserar nästan varenda kommun för att de inte tillräckligt noga följer upp kunskapsutvecklingen. Det går inte riktigt ihop. SvD, Aftonbladet.
Ibland är diskussionen i Sverige så totalt bakvänd. Man skulle ju ifrågasätta dem som inte tydligt utvärderar barnens lärande i förskoleklassen. Men, nej, nu ifrågasätts de som tar sitt uppdrag på allvar. Så svenskt! Bra att länsrätten nu ställer skåpet på plats. Och all heder åt duktiga kommunpolitiker med moderata Martina Mossberg i spetsen som driver frågan och vågar vända på invanda "sanningar".
Sossarnas Marie Granlund har som vanligt en schizofren uppfattning. Det är bra med skriftliga omdömen men de får inte likna betyg. Ett försök att sitta på alla stolar samtidigt, men särskilt trovärdigt är det inte. Hur definierar hon egentligen skillnaden? Ska man få ge föräldrarna ett papper som inte säger något viktigt? Så länge det handlar om barnens lärande och förhållningssätt i skolan kan man kalla det betyg, eftersom betyg är något som relaterar till de mål som finns. Det är lärarens uppfattning om hur väl barnen når målen och det är väl just detta man som förälder vill veta?! Vad ska omdömena innehålla annars? Haningesossen Robert Noord har rakt motsatt uppfattning mot Marie Granlund. Intressant debatt på deras kongress kan tänka.
För övrigt gratulerar jag också 13-åriga Fredrik som nu efter 8 månader får komma tillbaka till sin gamla skola som är särskilt anpassad för hans behov. Verkligen bra, men ska det behöva ta så lång tid att inse att det är nödvändigt??? DN
5 kommentarer:
Men det finns ju ingen anledning att nöja sig med detta. Betygsliknande omdömen borde ju naturligtvis ges till ALLA medborgare, i alla fall alla anställda. Rimligen borde man börja med de förtroendevalda, betygen kunde där visa hur de förtroendevalda sköter de uppgifter de är ålagda.
Haha. Den utvärderingen får vi vart fjärde år. :-)
Och däremellan i kontakter med väljarna också.
Skillnaden mellan ett omdöme och ett betyg är stor när det gäller småbarn.
Det är barn det rör sig om, inte medicine studerande kandidater. Skillnaden borde jag inte behöva tala om för er. Barn är inte små vuxna. Med det menas att de inte är färdigutvecklade. Det är inte produktivt att sätta betyg på barnens nivå av utveckling. Orsaken till att det inte är produktivt är att det inte är något vi kan korrigera. Däremot går det finfint att övertyga ett barn om att det är uselt med hjälp av betyg.
Ett omdöme handlar om att hitta de stora problemen och om möjligt åtgärda dessa. Med stora problem menar jag till exempel kroppsliga åkommor, utvecklingsstörningar, koncentrationsstörningar eller kanske behov av talpedagog. Kort sagt, sådant som bör åtgärdas i småbarnsåldern. Alla kompetenta förskolelärare håller ett öga öppet för sådant redan idag, utan några betyg.
Förmågan att rabbla gångertabellen eller rapa upp alfabetet är fullständigt ointressant i småbarnsåldern. Ungarnas prestation beror på naturlig förmåga och lust att lära samt hur långt de hunnit i utvecklingen, inte på hur mycket ansträngning de lagt ner eller på stöd hemifrån.
Skillnaden i barnens utveckling är så pass stor att det inte är rimligt att mäta deras prestation på det sättet. I småbarnsåldern kan den skillnaden vara enorm, men den kommer att minska i betydelse under skolgången.
Det finns heller ingen koppling mellan att vara tidigt utvecklad och att prestera senare i livet.
Däremot är det fullt möjligt att pränta in ett "Du är dum så det är ingen idé att du försöker" i barnens huvud genom att sätta underkänt betyg på dem.
För mig är det obegripligt hur hårt moderata politiker kan kämpa för rätten att få sätta underkänt på en sexåring. Det är nämligen det som utgör skillnaden mellan ett omdöme och ett betyg.
Har ni väl lyckats sätta den stämpeln på någon så ska det till ett underverk till lärare om det ska gå att vända. Bra gjort, betygsivrare!
Men, Jonas, du är ju helt ute och cyklar!!!
Det handlar inte om att rapa upp alfabetet. Vad har du fått det ifrån? Och att ge underkänt, varför då? Är det desamma som betyg i din värld?
Du avslöjar hela ditt betygsförakt när du skriver att det handlar om att ge underkänt. Betyg är för mig en skala där man talar om hur långt mot målen man nått i olika avseenden. Det kan vara sociala mål, knyta skorna, kunna färgerna.
Förresten skrev förskolan i Helsingborg ned det du vill ha och fick kritik för det också precis för ett år sedan (vilket jag skrev om 2008-09-18). Om omdömena inte får handla om målen, vad ska de då handla om? PG, som en rektor bannlyste på sin skola? PG är Pigg och Glad. Är det vad man vill veta som förälder? Och så länge de handlar om målen så blir de betygsliknande, det är oundvikligt.
Jag tror att det handlar väldigt mycket om hur man presenterar det. Kanske är betyg för laddat ord, men feedback, omdöme... Så stora skillnader i sak är det väl ändå inte?
Det är väl just precis så det är - en enorm skillnad. Betyg är "bara" en siffra på papper. "Bara" därför att betyg gör att allting annat kommer i andra hand. Utveckling, kunskapsmål etecetera blir helt ovidkommande. Det ENDA som är viktigt under hela skolgången, nu från år 6, är att få höga betyg. Det kommer också vara det absolut viktigaste för lärare, rektorer, föräldrar och elev att fokusera på. Jag menar att det finns ett motsatsförhållande mellan kunskap/lärande/kreativitet och betyg. Jag vill till och med gå så långt som att säga att det i många fall är kontraproduktivt, sett ur ett större strukturellt perspektiv.
Skicka en kommentar