Prao-rapport

I fredag var jag som sagt elev i klass 9 B på Källängens skola på Lidingö. Tack skolan för att jag fick vara med och tack Emmanuel för att du bjöd in mig!

Det var en intressant och lärorik dag. Vi började 8.15 med matematik och sen fortsatte dagen med kemi, spanska, svenska, idrott och kemi igen innan vi slutade vid 3 på eftermiddagen. Den alltid så kritiserade skollunchen bestod av pasta med kebabkött och var klart ok.

Några intryck:

1. Genomgående väldigt duktiga och engagerade lärare. Och förvånansvärt många manliga lärare. Positivt med 50-50.
2. Inga problem med störande mobiler, den diskussionen känns väldigt förlegad. Däremot var det lite väl surrigt ibland.
3. Trevlig klass, kändes inte som det fanns mobbning, tråkningar eller att någon var utanför.
4. Var finns alla datorer? Teknikutvecklingen i samhället har gått rasande fort det senaste decenniet, men det verkade nästan ha gått skolan spårlöst förbi. Det var kusligt mycket jag kände igen trots att det var 30 år sedan jag gick i 9:an.
5. Det jag tänkte mest på var hur tiden egentligen används. Dagen kändes lite upphackad med många olika lektioner. När man väl hade hunnit börja med något efter lärarens genomgång så var det dags att bryta upp. En del har lite längre startsträcka innan man kommer till ro och de kan inte få så mycket gjort. På svenskalektionen skulle eleverna skriva en novell. Trots att detta var andra lektionen så hade en del inte ens fått ned två meningar. Det tar lite tid att prestera. Och tidstjuvar i form av att få tyst på klassen och att alla har med sig rätt saker gör att 45 minuters lektion inte blir 45 minuter... Här skulle man nog kunna få ut mer av tiden. De som är lite mer ambitiösa kan nog tycka att det blir lite långtråkigt.


Avslutningsvis, kul att konstatera att kunskaper i kemi (salter) och spanska sitter någonstans långt bak i huvudet. De som säger att man bara lär för proven har alltså fel.