Tänk om det otänkbara inträffar...

Skulle Sverige kunna få en kommunist som skolminister?

Ja, det är väl precis det som Mona Sahlin propagerar för och som s-v-mp-samarbetet innebär?! Och så är det i Norge, där är både finans- och utbildningsministrarna vänsterpartister. Så varför inte i Sverige? Många tror inte att det är en realistisk tanke, de skrattar när jag hävdar att en röst på Mona Sahlin är en röst på kommunister i regeringen.

I Norge föreslår vänstern nu att de fåtaliga friskolorna ska förbjudas. I Norge tillåts i princip endast friskolor som har andra pedagogiska och religiösa inriktningar än de kommunala. De vill vänstern nu avskaffa (här).

I Sverige är det nästan likadant. Det svenska vänsterpartiet är inte särskilt reformerat. Partiprogrammet handlar mycket om marxism, socialism, samhälleligt ägande och avskaffande av kapitalism och marknadsekonomi. Och då är det partiprogrammet anno 2008 jag refererar till, inte 1968. Om skolan står inte så mycket, men följande hittade jag: "Vars och ens möjlighet att få en god utbildning ska säkerställas i en offentligt driven, avgiftsfri och betygsfri skola." (s 36).

I parti- och kommittémotioner konkretiserar Lars Ohly, Rossana Dinamarca m fl vad de vill. Det ska bli ett omedelbart stopp för nya friskolor, en stopplag. Friskolorna ska få mindre pengar och inte kunna få skolpengen prövad i domstol. Den kvarts miljon barn och ungdomar som går i friskolor vill nog veta vad som händer om de röda tar över. Det blir intressant att se om de röda kan enas om synen på skolan.

Mona Sahlin borde i alla fall ta tillfället i akt i morgon på 1 maj att deklarera att alternativ och mångfald behövs i Sverige, också i skolan. Det är bra för jobben och framtiden, frånsett det självklara att som förälder få bestämma var de egna barnen ska gå i skolan.

Intervju i Lärarnas Tidning

I fredags kom Lärarnas Tidning där jag intervjuades på ett uppslag. En del reaktioner har jag fått, både på texten och bilden.

Artikeln tycker jag speglar rätt bra vad vi pratade om i en och en halv timme. Sen kan man alltid förstora och dra ut ett citat ur sitt sammanhang, vilket gör det hela lite skevt om man bara läser det.

Och konfrontationspolitiker - jag vet inte. Kanske för att jag bröt mot s-politiken och hade högre ambitioner med skolan? För att jag röt ifrån mot Lärarförbundes lokalföreträdare när de betedde sig oschysst? Jag har en uppfattning och vågar stå för den och försöker naturligtvis genomföra det som vi fått väljarnas stöd för i val. Allt annat vore egentligen odemokratiskt. Men jag ser verkligen inte konfrontation som någon form av livsluft.

Jag ville medvetet provocera en diskussion om innehållet i skolan och skolans uppdrag. Det är för lätt idag att säga att skolan ska lösa alla samhällsproblem - överviktiga barn, ungdomars skuldsättning, Internetintegritet mm. Det går inte. Någonstans måste man fråga sig vad just skolan ska göra och vad skolan INTE ska göra. Därav frågan om slöjd och hemkunskap ska finnas kvar. Jag vill gärna betona att jag inte säger att de ämnena ska bort, men man måste våga diskutera vilka ämnen vi faktiskt ska ha och hur mycket tid man ska lägga på olika ämnen. Självklart behövs pratiska och kreativa inslag i skolan, den får inte bli för teoretisk. Men vi har många ämnen i den svenska skolan, många fler än i andra länder. Går det att få in mer praktiska moment i andra ämnen? Nuvarande läroplan har varit i kraft längre än de båda föregående, trots att samhället förändras snabbare än någonsin. Är det inte rimligt att se över läroplanen utifrån det perspektivet och bygga en skola som ger eleverna de kunskaper de behöver när de går ur skolan på 2020-talet?

Försvinner valfriheten i gymnasiet?

Många tidningar skriver om förslaget till ny gymnasieskola. Tyvärr är en genomgående bild att valfriheten i det närmaste försvinner. (RoD, DN, Lärarnas Tidning).

Jag känner inte igen mig i vad som faktiskt står i proppen. Men det är klart, de rapporterade från presskonferensen och fick dessvärre det intrycket av presentationen. "Valfriheten har gått för långt", ska Björklund ha sagt.

Jag förstår inte riktigt varför en borgerlig utbildningsminister går till storms mot valfriheten på det här sättet. Det blir en konstlad motsättning mellan valfrihet och kvalitet som inte finns i verkligheten. Målet måste ju vara att höja kvaliteten, inte ta bort valfriheten. Valalternativen ska kvalitetssäkras, inte försvinna. Det öppnar för onödig och obefogad kritik mot ett bra förslag och tvingar oss som fortfarande gillar valfrihet att ge en annan bild. Därmed skapas oklarhet om vad som egentligen gäller. Vem tjänar på det?

För mig gäller det skrivna ordet, där redovisas den ståndpunkt som Alliansen samlats kring. Och det finns faktiskt inget i förslaget som säger att valfriheten gått för långt eller att dagens specialutformade program generellt sett håller låg kvalitet eller sänker kraven. Sådana exempel finns säkert, liksom det finns nationella program med låg kvalitet. Jag har däremot aldrig sett något belägg för att det är ett omfattande problem. Tvärtom! Resultaten på de specialutformade programmen är generellt sett goda, bättre än på de flesta nationella programmen. 90,5% uppnår grundläggande behörighet från specialutformade program, 89,5% på de nationella programmen. Gymnasieutredaren har bara någon slängig mening om detta, något underlag eller belägg finns inte. Jag ändrar mig gärna om det finns annat underlag som jag inte sett.

Hela kapitel 8 handlar om hur viktigt det är med valfrihet, nytänkande, utvecklingskraft och lokalt inflytande. Jag skulle säga att valfriheten i vissa avseenden faktiskt ökar med förslaget. Några exempel:

• Det blir fler program med fler nationella inriktningar än idag. Det ökar antalet alternativ.
• Frisök införs för alla utbildningar, dagens begränsning tas bort. Alla elever kan söka alla utbildningar som finns i hela landet.
• Specialutformade program och lokala inriktningar ersätts av särskilda varianter och olika former av riksrekryterande utbildningar.

Några citat ur lagrådsremissen:

"I förslagen har regeringen även tagit hänsyn till inom vilka områden många huvudmän erbjuder olika former av lokalt anpassade utbildningar. Detta innebär, enligt regeringens uppfattning, att många av dagens specialutformade program kommer att kunna erbjudas inom ramen för det nya, utvidgade programutbudet." (s 86). Ambitionen är alltså inte att de specialutformade programmen ska bort, utan att de ska kvalitetssäkras.

"Utbildningar som är efterfrågade och av god kvalitet, men som inte helt ryms inom den nationella programstrukturen, måste kunna anordnas även fortsättningsvis. Det är också av vikt att lokala initiativ till utbildningar, som syftar till att svara mot ett lokalt eller regionalt behov, kan tas om hand." (s 86). Just det. Valfriheten ska inte bort.

"Enligt regeringens bedömning innebär särskilda varianter en väl avvägd balans mellan å ena sidan behovet av flexibilitet och frihet för huvudmännen och å andra sidan överblickbarhet, kvalitetssäkring och trygghet för elever och avnämare." (s 88). Det tycker jag är en bra sammanfattning av vad som faktiskt föreslås - valfrihet och kvalitet.

"Genom mångfald, konkurrens och valfrihet stimuleras kvalitetsutvecklingen i skolan." (s 89). Det är alltså fortsatt en bärande del i Alliansens politik.

Min slutsats och beskrivning av Alliansens utbildningspolitik blir därför: valfrihet med kvalitet.

Två intressanta träffar idag

Idag har jag träffat två organisationer och båda mötena var intressanta fast lite utifrån olika synvinklar. Först var det Barnverket och sedan Stiftelsen Viktor Rydbergs skolor.

Barnverket blev jag inte riktigt klok på, de verkade mest vilja skälla på Björklund och glömma vilka som orsakat dagens prolem i skolan. En av de vi träffade hade en väldigt elitistisk syn. Hon tyckte inte att läroplanerna och kursplanerna behövde vara begripliga för föräldrar och elever, det räckte med att pedagogerna förstod. Helt vansinnigt synsätt, enligt min mening. Om eleverna ska kunna ta ett ansvar för sitt lärande och föräldrarna involveras mer så måste de ju förstå mål och betygskriterier. Jag förstår inte hur de tänker alls. Deras bild är helt främmande för mig. Likadant var det med deras krav på föräldrastyrelser (avlönade!) i skolan. De var så fokuserade på en endaste lösning att de verkade missa själva målet - friare skolor som får fatta egna beslut och kan möta varje barn. Föräldraengagemang får man inte bara med en styrelse med 5-6 föräldrar, ska inte övriga 400 föräldrar på en vanlig skola ha inflytande? Även det blir lite elitistiskt, någon ska representera andra fast det är en ganska liten verksamhet så att alla kan bli delaktiga.

Det andra mötet var mer spännande. Viktor Rydbergs skolor vill starta lärarutbildning i samarbete med Åbo Akademi och det känns verkligen utmanande och välbehövligt. Dagens lärarutbildare skulle må väl av lite konkurrens, i synnerhet med finska influenser eftersom Finland har mycket att bidra med vad gäller lärarutbildning och lärarnas status. De vill bara utbilda högstadie- och gymnasielärare och bara i pedagogik, ämneskunskaperna förutsätts studenterna ha fått någon annanstans. Jag tror på den här idén och hoppas att den kan förverkligas om inte allt för avlägsen framtid, men det finns väl alltid någon som ser hinder i detta också...

En bättre gymnasieskola ser dagens ljus

Idag har utbildningsministern presenterat Alliansens lagrådsremiss om en ny gymnasieskola. Äntligen, kan man säga. Den är efterlängtad och välbehövlig.

30 000 ungdomar träder varje år in i vuxenvärlden utan de kunskaper de behöver för att klara sig, säger Skolverket, och den förra regeringen hade inte kraften att ändra på det. Avhoppen från gymnasiet är stora (25%) och dyra (kostar minst 1 miljard kronor). Tusentals elever går in i väggen och misslyckas, i stället för att känna lärandet glädje. Kanske finns det ett samband mellan att 25% hoppar av gymnasiet och att ungdomsarbetslösheten är 25%?!

Nu bygger vi nytt från grunden i stället. Och det är roligt att konstatera att det inte blir precis som utredaren Anita Ferm föreslagit, det finns väsentliga förändringar/förbättringar. Regeringen har lyssnat på kloka remissynpunkter, bl a om det lokala friutrymmet.

Att det blir en tydligare uppdelning i yrkesprogram och högskoleförberedande program tror jag är en av de viktigaste och bästa förändringarna. Det bottnar i en insikt att alla inte vill eller behöver bli akademiker, yrkeskunskaper ska inte längre nedvärderas. Alla som vill ska kunna få behörighet till högskolan, men ingen tvingas till det. Det är en frihetlig och individualistisk väg som jag tror på. Samtidigt får arbetslivet större inflytande över innehållet, vilket borgar för att de olika programmen kommer att fyllas med relevant innehåll.

Vi ställer också mer realistiska förkunskapskrav på ungdomarna. Det räcker inte med att ha vistats i grundskolan och bli godkänd i tre ämnen för att komma in på gymnasiet, man måste ha vissa förkunskaper också och de höjer vi nu. Det gör vi för att minska avhoppen och se till att ungdomarna klarar det program de valt, det är en i sanning mänsklig politik som inte låter dem misslyckas.

Det jag varit mest orolig för var Ferms förslag om att allt lokalt inflytande i form av specialutformade program och lokala kurser skulle försvinna och så blir det nu gudskelov inte. Regeringen slår fast att det är viktigt även fortsättningsvis, men att det måste kvalitetssäkras vilket inte sker i dag i de kommunala skolorna. Så här står det t ex på s 85:

"Mot bakgrund av hur snabbt arbetsmarknaden kan förändras och att förutsättningarna varierar i olika delar av landet anser regeringen att det även i fortsättningen bör finnas goda möjligheter till flexibilitet och lokal anpassning av utbildningarna i gymnasieskolan. "

Och på s 86:

"Utbildningar som är efterfrågade och av god kvalitet, men som inte helt ryms inom den nationella programstrukturen, måste kunna anordnas även fortsättningsvis. Det är också av vikt att lokala initiativ till utbildningar, som syftar till att svara mot ett lokalt eller regionalt behov, kan tas om hand."

Precis så har jag argumenterat hela tiden. Skönt att se att det gått hem. De som ville ta bort valfriheten har inte segrat. Det är ju ogräset som ska bort, inte allt som växer i rabatten. Nu finns det utrymme för lokala anpassningar, men kvaliteten säkras bättre. Att det kallas särskilda varaianter i stället för specialutformade program spelar ju ingen roll. Och jag kan också leva med att det blir en statlig prövning.

Visst finns det kritiker även till den här reformen, konstigt vore det annars. Lärarförbundets kritik är lite märklig. De organiserar ju främst yrkeslärarna på gymnasiet men gillar inte att yrkesämnena får en högre status och lyfts fram. Kanske är de så influerade av sossarna på TCO, som tycker samma sak... I sak så har de i alla fall fel. Vi gör det inte svårare för en elev som gått omvårdnadsprogrammet att bli sjuksköterska.

Socialdemokraternas kritik är förutsägbar men obegriplig. De hävdar att det är en reform för arbetslöshet. Men har de inte lärt något alls? Det är ju dagens gymnasieskola, som de skapade, som slår ut ungdomar! När ska de inse hur verkligheten ser ut? Varför inte ägna tiden i opposition åt lite konstruktiv omprövning och självkritik i stället? Det vore mer klädsamt. Och så är det så jääääkla trist att Marie Granlund sin vana trogen ljuger. Hon hävdar att vi nu "berövar" hälften av gymnasieeleverna grundläggande behörighet till högskolan. En lögn blir ju inte sannare för att den upprepas. Sanningen är att inte en enda elev berövas möjlighet att bli behörig till högskolan, det kan var och en som är läskunnig se själv. Är sossarnas egna argument så ihåliga och torftiga att de inte bär sig själva, utan måste kryddas med lögner? Mona Sahlin sa ju i helgen att sossarna varit för gnälliga. Just det! Kanske därför Granlund avpolleterats som skoltalesperson?

IT i Björknässkolan

Idag har jag besökt Björknässkolan i Nacka, en skola som jobbar mycket med IT som pedagogiskt verktyg och har gjort så i ganska många år och samarbetar med Microsoft en del för att utveckla verktygen.

Björknässkolan är en F-9-skola med ca 1 000 elever och skolan har över 600 datorer. Alla elever i årskurs 1, 4 och 7 har egen dator med pekpenna och vändbar skärm. Skolan har en egen portal där elevarbeten, lektioner och läxor, frånvaro, omdömen etc samlas och där föräldrarna kan se allt som händer.

Björknässkolan ligger oerhört långt framme, tyvärr är vi på efterkälken i Sverige. Utomlands (Norge, Danmark, England, Indien, Australien) finns många exempel där man kommit mycket längre, både vad gäller datortäthet och verklig användning både administrativt och i lärandet på skolorna. Men det är ju roligt att det finns bra exempel i vårt land också, även om vi nog tror att vi är ganska ledande. Självbilden är lite väl uppblåst ibland.

Fördelarna då? Att skolan är modern och har samma typ av utrustning som ungdomarna har hemma. Tänk om man skulle ha mätstickan kvar... Motivation och inflytande för eleverna. Alla säger samfällt att det tvingar fram individualisering och att eleverna får större möjligheter att påverka sitt eget lärande. Och motivation ger lust och bättre lärande. När vi frågade om resultaten, så visade det sig att meritvärdena på Björknässkolan var bland de allra högsta i Nacka och i Sverige redan, så det är svårt att komma så mycket högre. Men det blir i alla fall intressant att se effekterna om några år, också på nationella prov.

Man behöver utvärdera lärarna. Också.

Eleverna vill gärna vara med och utvärdera sina lärare, visar en undersökning som ett antal tidningar gemensamt gjort (DN, GP, Norran, Smålandsposten). Det blir ju mer konfliktladdar om man säger "betygsätta" och det är väl det tidningarna säljer på. Men en seriös utvärdering där eleverna kommer till tals och talar om vad de tycker om lärarnas insatser - förberedelser, hjälp om man inte förstår, sätt att redovisa vad man lärt sig, innehåll etc - behövs ju verkligen.

Lärarna är de som betyder mest för elevernas lärande. Då måste man ju också utvärdera deras insatser, det borde ju inte vara kontroversiellt alls.

Tillsammans med Maria Stockhaus så höll jag i ett seminarium på just detta tema på vår kommunala rikskonferens i Örebro i fredags. Medverkade gjorde Metta Fjelkner (LR:s ordförande), forskaren Trevor Dolan, Josefine Bladh (ordf i Sveriges elevråd SVEA) och rektorn Björn Kullgard. De var faktiskt rätt överens, även om vi försökte provocera lite. Alla tyckte att det behövs en utvärdering av lärarnas insatser och att eleverna måste få delta (även LR!).

Därför är det lite märkligt att läsa artiklarna, där samma personer verkar vara mer oense. Frågan är snarare HUR det görs, än ATT det görs. Både Metta och Trevor hade väldiga synpunkter på hur man gör i Malmö (dåliga frågor, förenklat etc). Men båda tyckte samtidigt att man måste utvärdera lärarnas insatser. Även LR ser det som viktigt att ha bra underlag i de utvecklingssamtal som lärarna har med sina chefer. Och i allt kvalitetsarbete måste man ju veta hur det är för att kunna bli bättre, så även här.

Samtidigt verkar deras inställning lite kluven. Metta menade att utvärdering av lärarnas kurser och lektioner redan görs av i princip alla lärare, och det var samma reaktion som rektor Kullgard fick av sina lärare när de genomförde detta på hans skola. Men elever och föräldrar upplever inte att det görs, i alla fall inte så att det märks, sa både vår Josefine och samma sak bekräftades av de knappa 100 deltagarna på seminariet genom en enkel handuppräckning.

Varför är vi så rädda för utvärdering i Sverige? Och varför är lärarna rädda för att vara tydliga med detta? Precis som eleverna är jag övertygad om att lärarna skulle få bra omdömen. De flesta elever gillar sina lärare och tycker att de är duktiga. Är det dåligt självförtroende i lärarkåren som speglar oviljan? I så fall - räta på ryggen!

Se över maxtaxan?

Några moderata kommunalråd i Stockholms län uppmanar idag regeringen att se över maxtaxan i förskolan och på fritidshemmen (DN). Mina kontakter med småbarnföräldrar bekräftar det de skriver i artikeln, nämligen att många är beredda att betala lite mer för att få en bättre kvalitet.

Jag tycker att det ligger något i förslaget om översyn, däremot är jag inte säker på vad slutsatsen av en sådan översyn ska vara. Jag tycker att det var bra att vi beslutade om allmän och avgiftsfri förskola för 3-åringar nu i veckan. Men på samma sätt som fritids kostar lite så tycker jag att omsorgsdelen utöver den avgiftsfria pedagogiska delen i förskolan också kan få kosta lite. Man kan inte sticka under stol med att många utnyttjar det som uppfattas som "gratis" lite väl mycket.

I Nacka hade vi tidigare en tidsdifferentierad taxa i barnomsorgen. När maxtaxan infördes så steg vistelsetiden rätt ordentligt, eftersom det inte kostade mer att ha barnen länge på dagis. Därför är det rimligt att man ser över alla detaljer i maxtaxan tycker jag, inte nödvändigtvis höja taket eller så. Kanske ska maxtaxetaket gälla för förskola upp till 30-35 timmar i veckan, därutöver får man betala mer?

IFAU har tidigare tittat på hur maxtaxans införande påverkade deltagandet i arbetsmarknaden och inte sett något sådant samband. Det talar också för att en översyn av maxtaxan inte skulle påverka jobblinjen.

4 dagar i Perstorp

Skånska Perstorp ska införa fyradagarsvecka i lågstadiet, skriver DN här och här. (SvD)

Jag häpnar och blir förtvivlad. Hur kan man erbjuda mindre undervisning, när eleverna borde få mer undervisning i stället? Resultaten i Perstorps skolor är rätt usla, betygsstatistiken rosar verkligen inte kommunens sätt att sköta sin uppgift. 17% obhehöriga till gymnasiet och var tredje elev når inte målen i alla ämnen. De nationella proven säger samma sak. En usel skolkommun, helst enkelt. Säkert gör lärare fantastiska insatser, det är inte dom jag kritiserar, men ledningen och organisationen i kommunen behöver uppenbarligen tänka om. Att dra ned på undervisningen förefaller inte så smart.

Jag är i och för sig en varm anhängare av lokalt självstyre och att kommunerna ska få söka sig fram för att nå målen bättre. Men det här har ju andra motiv, nämligen uteslutande att spara pengar.

Kommuner som inte sköter sin uppgift, vilket Perstorp inte verkar göra, borde bli föremål för omfattande inspektioner av Skolinspektionen. Det är just sånt här som Skolinspektionen borde granska och inte kritisera att likabehandlingsplanen är framtagen i fel ordning. Och sanktioner i form av viten och t o m stänga skolor som inte håller måttet borde bli möjligt.

Det går inte att skylla på att man inte har råd. Det handlar om prioriteringar. Vi har världens mest omfattande ekonomiska utjämning mellan kommunerna för att skapa så lika förutsättningar som möjligt. Om alla andra klarar att driva skolan på fem dagar i veckan som det är tänkt, så måste Perstorp också göra det.

Ny s-ledning för skolan ett fattigdomsbevis

Mona Sahlin petar Marie Granlund och utser Anneli Hulthén till ny talesperson i skolfrågor för socialdemokraterna, rapporterar media och även socialdemokraterna själva. Marie Granlund är alltså ointressant numera, det är ju bra att komma ihåg i framtida debatter i riksdagen. Hennes ord är inget värda och lika bra är väl det. Det kom inget nytt därifrån. Hon lämnar inget större avtryck efter två och ett halvt år på posten.

Hulthén är kommunalråd i Göteborg, en kommun som sossarna styrt i evinnerliga tider med ett kort avbrott 1991-1994. Man borde alltså kunna vänta sig att som skolan sköts i Göteborg är ett riktmärke på hur skolan i landet ska skötas, om sossarna får bestämma.

Vad vet vi om skolsituationen i Göteborg?

Först är det stadsdelsnämnder och väldigt klåfingriga politiker som lägger sig i deltajer. Det är långt från de självstyrande skolor som sossarna lanserade för några dagar sedan. Lärare och rektorer är rätt bakbundna. När jag träffade IV-personal i februari så framkom ett väldigt stort missnöje med ledningen i kommunen.

För det andra sjunker elevernas kunskapsresultat i Göteborg. För 15 år sedan var Göteborg rätt väl ansett i skolkretsar, men stadsdelsnämnderna och den förda politiken har gjort att utvecklingen avstannat och resultaten sjunker. Från att ha överträffat förväntningarna i SALSA-modellen så är det nu minusvärden. 30% var inte godkända i alla ämnen när de lämnade grundskolan förra våren, för 10 år sedan var det "bara" 25%. År efter år sjunker andelen som är behöriga till gymnasiet och har aldrig varit så hög som nu. Samma trend finns beträffande de nationella proven i nian. 2005 var det 15% som inte nådde målen i minst ett ämne, senast var det 20%. Riktigt usel utveckling, alltså.

För det tredje måste man väl nämna dagisköer. Göteborg har aldrig uppfyllt barnomsorgsgarantin, säger Skolverket. Trots att lagen tillkom på 90-talet så fixar inte Göteborg utbyggnaden, vilket känns oerhört nonchalant mot alla föräldrar. Och privata alternativ stoppas, trots att det finns behov av fler platser.

För det fjärde så motarbetar Göteborg allt vad valfrihet och friskolor heter. De säger nej till alla nya som vill starta. De fuskar med skolpengen, det har t o m Kammarrätten kommit fram till. De gör massor av konstiga avdrag och räknar inte upp skolpengen till friskolorna på samma sätt som till de kommunala skolorna. Minst 30 miljoner kronor "stal" man från friskolorna 2006, men har inte betalat tillbaka tillbaka dem än och lika illa var det för 2007 och 2008. Det är ett utstuderat elakt sätt att svälta ut friskolorna.

För det femte så ligger Göteborg i botten vad gäller lärarlöner, på plats 222. Snittlönen är 23 300 kronor i månaden, att jämföra med 26 100 i Stockholm och 25 300 i Mölndal. Det visar lite hur sossarna i Göteborg värderar sina lärare.

För det sjätte satsar Göteborg inte på skolan rent ekonomiskt. Kostnaden per grundskoleelev är 10 000 lägre per elev i Göteborg jämfört med Stockholm, fast kostnadsläget borde vara ungefär detsamma.

Det är inte så mycket som talar för Göteborg. Varför hämtar Sahlin sin främsta talesperson i skolfrågor därifrån??? Bevare oss för att få Göteborg som föredöme. Har de inget mer nytänkande att komma med så är de i sanning ett fattigt parti. Något mer spännande och utmanande borde väl finnas?!

Högre lärarlöner i moderatledda kommuner

Snart börjar vårt seminarium där vi ska prata om lärarrollen och lärarlöner och vad som ska ge högre lön. Resultatet av RUT:s utredning, som jag skrivit om i måndags, är att lärarlönerna skiljer rätt mycket från kommun till kommun.

Lärare i moderatledda kommuner har 800 kronor mer i lön än lärare i kommuner som styrs av socialdemokraterna.

Jag tycker att läraryrket är ett av de viktigaste som finns. Lärarna är den enskild viktigaste faktorn för elevernas framgång i skolan, säger både forskning och sunda förnuftet. Duktiga och engagerande lärare gör skillnad och det måste synas i lönekuvertet.

Vi menar allvar med att vi vill satsa på lärarna. Roligt att den ambitionen också syns. Politik handlar om att prioritera och vi prioriterar lärarna och skolan. Vi lyfter lönerna och kompetensen eftersom vi vet att det är avgörande för att skapa en bra skola för våra ungdomar. Fortfarande är lönenivån för låg, därför är det nödvändigt att trots det tuffa ekonomiska läget fortsätta med den prioriteringen.

Socialdemokraternas engagemang och förmåga att leverera är bevisligen inte lika stort. Tidigare har vi sett att de verkar bojkotta den stora fortbildningssatsningen Lärarlyftet, nu ser vi att de drar ned lönenivån. Frågan man måste ställa sig är varför socialdemokraterna inte värderar lärarna högre? Det duger inte att skylla på att man är en fattig kommun. Med den omfattande skatteutjämning som sker mellan kommunerna har alla samma möjlighet att prioritera skolan och framtiden.

Den som vill ta del av undersökningen är välkommen att höra av sig.

Rikskonferens i Örebro

Idag samlas 1 700 moderater för att prata politik och dela erfarenheter. Mycket spännande om IT i skolan, hur vi får fram fler duktiga lärare och hur vi kan skapa framgångsrikare skolor. LRs Metta Fjelkner deltar bland annat, liksom forskare och andra intressanta personer.

Det blir bra med vägledningen

Häromdagen läckte Jan Björklund en del om kommande skollagen (ekot). Nu handlade det om studie- och yrkesvägledningen i skolan. Det blir tydligare krav i nya skollagen. Bra, det är en fråga jag drivit länge och skrivit om här för ett år sen.

Många inser behovet av bättre vägledning, men få gör något rejält. Nacka har infört en karriärvägledningscheck och har ett vägledningsprojekt för att lyfta hela frågan. De som vill och behöver mer vägledning ska få det och dessutom av den som de själva har förtroende för. Igår fanns ett offensivt vägledningscenter med bland de nya verksamheterna som jag invigde i Sickla, LärKaN.

Det finns många vinnare på det här. Alla som hittar rätt från början och slipper misslyckas och göra om. Skolorna som slipper avhoppare och tomma platser. Och kommunen/skattebetalarna som slipper betala för alla som går om och går onödigt lång tid.

Högskoleverket, SFS och många andra har reagerat på att det saknas en ordentlig strategi för vägledningen i Sverige. På 70- och 80-talen var Sverige ledande på området, men det verkar som om man vilar på gamla lagrar. Nu händer väldigt lite och andra springer förbi oss här också.

Ändringen i skollagen är ett litet steg för att ändra det, men mer behövs. Framför allt behöver kommunerna komma upp på banan.

Energiskälla i Nacka

Den som vill få energi – åk till Kunskapsgallerian M7 i Sickla i Nacka. Ett så fantastiskt inspirerande hus! Jag hade förmånen att få inviga det hela i eftermiddags. Det är ett centrum för lärande, för forskning och utveckling, för kreativitet och hälsa. Mitt i en sprudlande handelsplats och i en himla häftig miljö. Så unikt.

Första intrycket är verkligen inte skola. Men det är fyllt av utbildning. En kommunal gymnasieskola och tre fristående gymnasieskolor. Ett center för vägledning. Ett hälsocenter. Atlas Copco har flyttat in en utvecklingsavdelning. En cirkusskola. Mälardalens högskola. Allt samsas under samma tak.

Det är samarbete och konkurrens på en och samma gång. Det är utveckling och nytänkande. Tanken är att mötena ska skapa mervärde. 1+1 ska bli minst 3.

Bakgrunden var ett behov av fler gymnasieplatser, men varför då bygga en traditionell skola? I Nacka tänker man inte så. Där har man upphävt Jantelagen, denna ursvenska naturlag. Här tillåts annorlunda idéer och det finns människor som har förmåga att förverkliga idéerna. Kommunen var idégivare, men har inte byggt det och står bara för en liten del av verksamheten.

Till alla sossar och lärarfack som vill stoppa nya friskolor säger jag bara: åk till Sickla!!! Det här hade aldrig varit möjligt med er politik! Varför vill ni stoppa det nya, lägga hinder för kreativitet?

En annan reflektion är hur snabbt det gått att få fram huset. Idén kläcktes hösten 2006, runt valet. Nu, två och ett halvt år senare, är detta enorma hus klart och fyllt med verksamhet. Som en parallell kan man lägga till är att vi direkt efter valet också började diskutera den nya skollagen och den är inte klar ens för att skickas ut på remiss än... Det är märkligt hur långsamt det är i statlig förvaltning oh hur snabbt det kan gå i kommunal. Pinsamt stor skillnad faktiskt. Och så finns det som som tror att skolan blir bättre om den förstatligas. Hmm.

Medicinerande lärare

Var sjunde kvinnlig lärare tar lugnande eller antidepressiv medicin, enligt en undersökning som Lärarnas Tidning gjort rapporterar TV4.

Det är naturligtvis oroande och illavarslande. Vi ska ha glada, motiverade och engagerade lärare. Jag har nu inte sett undersökningen, men att skylla detta på en stressig arbetssituation och kräva att skolan nu måste fredas från besparingar, som Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén nu gör, är att gå för långt. Egentligen tycker jag att hon förringar problemet om hon tror att mer pengar till skolan skulle lösa problemen.

Det är säkert stressigt och stor oro på SAAB, Swedbank, Karolinska Institutet också. Och bland alla småföretagare som ser en kraftigt minskad orderingång. Och bland alla som har ett trassligt familjeförhållande. Och bland ungdomar som inte tror att de får jobb när de slutar skolan i vår. Och bland...

Ropa inte alltid på den enkla lösningen, för den finns inte. Det handlar säkert minst lika mycket om dåliga chefer, dålig organisation på jobbet, för små befogenheter att lösa problem som finns i vardagen, dålig lön och uppskattning för bra jobb. Mer pengar är ingen patentlösning. Det går inte att ersätta prozac med pengar.

Elever förlorar på Skolinspektionens lotteri

Skollotteriet, förlåt, Skolinspektionen avslår alltfler friskolor som vill starta. Portalens gymnasium i Falkenberg är ett exempel. Skolan får inte starta därför att den skulle medföra en "påtaglig svårighet för Falkenbergs kommun att kunna upprätthålla den bredd och kvalitet som i dag finns på Elprogrammet", menar Skolinspektionen. I klartext: hota den kommunala skolan genom att ta elever från elprogrammet där.

Falkenbergs kommun ville själv tillstyrka ansökan i höstas. De såg att det skulle öka elevernas valmöjligheter och bidra till en ökad mångfald. Skolinspektionen gjorde en annan bedömning och avslog. Idag rapporterar Hallands Nyheter att det är kö till elprogrammet i Falkenberg till hösten. 21 elever kommer nu inte in på elprogrammet, enligt den preliminära intagningen.

Hur i h-e tänkte Skolinspektionen när de avslog ansökan från Portalens gymnasium i vintras? Jag blir så irriterad och upprörd. Vad hade de för underlag för sin tro att friskolan skulle medföra påtagliga svårigheter för den kommunala skolan? Var det bara en gissning? Finns dolda politiska motiv för avslaget? Har de något underlag om elevernas sökande som de inte presenterar?

De som fått påtagliga svårigheter är nu ungdomarna i Falkenberg. Tack vare Skolinspektionens grundlösa beslut får de inte den utbildning de vill ha. Vad har Skolinspektionen att säga till de ungdomarna som inte får sin elutbildning nu?

Detta är ett bra exempel på att hela tillståndsgivningen för friskolor nu måste göras om från grunden. Det håller inte längre.

Stora löneskillnader mellan kommunerna

Håller på att bearbeta en utredning som jag beställt från Riksdagens Utredningstjänst (RUT) om lärarlönerna i landets kommuner. Det är stora skillnader, flera tusenlappar i månaden!

Min tanke var att dels få en bild av hur det faktiskt ser ut, dels se vilka kommuner som menar allvar med att man ska satsa på lärarna. Alla säger ju att man vill göra det, men vilka gör det i verkligheten? Går det att se några mönster?

Den bästa kommunen är min hemkommun Nacka. Nacka toppar listan vad gäller löneläget för förskollärare med 24 400 kr/månaden i genomsnittslön, vilket ska jämföras med Färgelandas 19 400 kr och riksgenomsnittet på 21 600 kr. Många större städer ligger också i bottenskiktet, bl a Karlstad, Borås och Östersund.

Nacka ligger också tvåa när det gäller grundskollärare och nia för gymnasielärare. Här finns en genomtänkt strategi för att skapa bra skolor och dit hör att rekrytera duktiga (och välavlönade) lärare. Det är resultatet av en medveten prioritering under lång tid.

Jag tycker nog att det är rätt bedrövligt att man i Färgelanda inte ens tjänar 20 000 kr i månaden efter tre års högskoleutbildning. Och det är genomsnittet för alla förskollärare i kommunen, unga som gamla och nyutexaminerade som mer erfarna. Vad sänder det för signaler om behovet av kompetens och om lärande i förskolan?

RUT-utredningen ska jag använda på ett seminarium på moderaternas kommunala rikskonferens i Örebro på fredag.

Bättre vägledning behövs

Universitetskansler Anders Flodström riktade igår en bredsida mot skolornas studie- och yrkesvägledning (SvD). Med all rätt. Det brister på alldeles för många håll, samtidigt som alla konstaterar att den blir allt viktigare.

Det är väl inte så konstigt att människor behöver hjälp att navigera i en ny tillvaro som är så mycket mer fylld med valfrihet, många alternativ och globalisering än någonsin tidigare? Vårt egna ansvar som individer blir hela tiden större och det kräver kompetens att ta det ansvaret. Dessutom ändras regelverket hela tiden och det medför också behov av hjälp att förstå och tolka konsekvenser av de val man gör (och inte gör). Mängder av avhopp från både gymnasiet och högskolan beror sannolikt på felval därför att man inte visste vad man gav sig in på och det kostar samhället miljoner i onödan varje år.

Vi uppmärksammade detta redan i höstan i en rapport från vår arbetsgrupp om Ungas villkor och jag skrev ett inlägg om det här för ett år sedan. Jag har också motionerat om det till vår partistämma i höst. Trist att frågan är lika aktuell fortfarande, men bra att universitetskanslern uppmärksammar behoven!

Mer tvång med kommunisterna

Samtidigt som socialdemokraterna vill ha friare skolor föreslår vänstern mer tvång för ungdomarna.

Det är Rossana Dinamarca som styr vänsterns skolpolitik. Hon vill nu göra gymnasiet obligatoriskt och skolplikten tolvårig (SvD). Mer tvång, kommunisternas parti känns igen. Tidigare har det varit förbud mot läxor och bort med betygen. Jag bävar för kommunister i regeringen.

Exakt vilket problem löses med detta förslag? Faktiskt inget alls, det blir bara mer statlig styrning av våra liv. Alla ska passa in i en kollektiv lösning. Trots att grundskolan idag är obligatorisk finns det tusentals elever som inte är där av olika skäl. Och avhoppen från gymnasiet är stora. Skulle de komma dit om det blev obligatoriskt? Vänsterns idé utgår från föreställningen att många elever inte FÅR komma till gymnasiet idag, men det finns faktiskt inte en enda ungdom som stängs ute i Sverige. Det handlar nog mer om att alla ska stöpas i samma form för Dinamarca, om jag känner henne rätt.

Nej, det är andra lösningar som måste till än mer kollektivism. Vänstern visar återigen att de är helt ute och cyklar i sin skolpolitik. De är som vanligt helt världsfrånvända.

Fria skolor är (m)elodin

Skolan ska vara fri. Fri som fågeln. Socialdemokraterna har nu också kommit till denna insikt, rapporterar radion och Expressen. Fantastiskt bra. Om det inte vore för att det är helt möjligt idag och att det framför allt är socialdemokratiska kommunalpolitiker som sätter käppar i hjulen. Därför blir Marie Granlunds förslag ett kraftfullt slag i luften. Hon visar återigen sin okunnighet och socialdemokraternas oförmåga att styra.

Jag har länge drivit att de kommunala skolorna måste bli friare och självständigare. Då får lokal kreativitet blomma ut, lärare och annan skolpersonal får möjlighet att förverkliga idéer och på allvar ta upp kampen med friskolorna. Jag hade ett seminarium för 100 moderata kommunalpolitiker för över ett år sedan tillsammans med kommunalrådet Maria Stockhaus i Sollentuna. Jag skrev om det tillsammans med Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén i GP för ett år sedan. Och jag förde fram det i en rapport om valfrihet och friskolor i augusti. Därför är det en välkommen insikt hos socialdemokraterna, verkligen.

Men den stora bromsklossen idag är (framför allt) socialdemokratiska kommunpolitiker, som vägrar släppa ifrån sig makten till skolorna. De styr i detalj. Åk till Ronneby och Trollhättan och Sollefteå. Eller varför inte Malmö och Göteborg med stadsdelsnämnder som lägger sig i allt. Jag har varit på otaliga skolor där rektor och personalen är bakbundna till händer och fötter. De kan inte styra sin organisation och sina pengar, allt avgörs någon annanstans. Jag tror att det är förödande för både kvalitet och effektivitet. Marie Granlund borde ryta till åt sina lokala partikompisar i stället, då vore deras sk omprövning trovärdig. Det är inte lagen som hindrar skolorna från att bestämma om skolmat och städning - det är hennes partikompisar!

Det vore verkligt angeläget att ta nästa steg i decentraliseringen av skolan nu. Ut med makt och befogenheter och ansvar till skolorna! Politiker och tjänstemän måste våga lita på skolans professionella.

Eftersom jag varit med om att decentralisera skolan i Nacka efter dessa principer vet jag att det går och att det ger resultat. Jag har varit på många av de sk komunala friskolor som finns i landet - i Linköping, Trollhättan, Skurup, Borås för att nämna några. Och jag konstaterar att ALLA kommunala skolor är friare än den friaste kommunala friskola i någon av de kommunerna. Det visar att det går om man vill och att lagarna inte behöver ändras. Därmed inte sagt att lagarna inte borde ändras, för det kan jag också tycka. Jag skulle gärna se att lagen tydligare riktar sig til professionen i stället för till skolan. Och de förbud som finns för skolor att samarbeta skulle jag gärna ta bort. Men det är ändå i kommunerna som mycket av jobbet måste göras. Och det kan starta med en gång.

Så, Marie Granlund, hur låter ditt budskap till klåfingriga sossar i kommunerna? Är det en uppmaning att skrota stadsdelnämnder exempelvis?

Modern skola kräver moderna verktyg

Skolverket har kommit med en ny rapport över IT-tillgängligheten i skolan. SvD skriver om det idag.

Till skillnad från folkpartiledaren så oroar det här mig. Rätt mycket till och med. En modern skola kräver faktiskt moderna verktyg. Det duger helt enkelt inte att hälften av grundskolorna har gamla datorer. Eller att 40% av grundskollärarna inte anser att de har tillräcklig IT-kompetens. Hur ska de då kunna använda den teknik som trots allt finns? Och vad förmedlar de till eleverna?

Källkritik, juridik (aktuellt just idag när domen om fildelning kommer), integritet... Det finns mycket som skolan borde förmedla och som alla elever behöver tillägna sig. Bara 40% av lärarna i kommunala grundskolor säger att eleverna får undervisning i informationssökning och källkritik på nätet. Det är rätt illavarslande och något som borde oroa alla.

Det finns så stora vinster med datorer och moderna verktyg. Bilder blir tredimensionella, ljud kan användas, filmer, ständig aktualitet, möjligheter till snabb fördjupning och kanske ett mer aktivt lärande. Och jag är helt övertygad om att det blir en bättre och mer lärorik skola. En skola som har god tillgång till moderna datorer som dessutom används flitigt av kunniga lärare upplevs som mycket mer framåt. Den signalerar framtid och att man satsar på skolan, att kunskaper är viktigt. Den upplevelsen är faktiskt viktig. Och vad signalerar gamla datorer som det är kö till och som dessutom alltid hänger sig...? Vilken skola hade du valt?

Skolverket konstaterar att situationen är påtagligt bättre i friskolor. Det är fler och nyare datorer och snabbare support och mer användning i undervisningen. Här finns en framsynthet och överlevnadsinstinkt som behövs. Ofta beskylls friskolorna locka med datorer bara för att få elever, men jag tycker att det okunnigt och onyanserat. Står de fast med ena foten i stenåldern?

Ungdomar och föräldrar inser att en modern skola kräver moderna verktyg, då är det inte så konstigt att de väljer bort gammaldags skolor. Därför är det idiotiskt att, som sossarna gör nu, bara räkna elevplatser och konstatera att det blir en överetablering om fler friskolor får starta. Men om den kommunala skolan behöver utmanas av modernare alternativ? Varför så krampaktigt hålla kvar i det gamla, jag förstår det inte.

Det finns många föregångskommuner också. Nacka är en och jag ska besöka två av de mest framåt skolorna nästa och nästnästa vecka. Staffanstorp storsatsar och Falkenberg och Uppsala ligger långt framme för att nämna några. Fler borde haka på. Jag tror att det är en framtidsfråga för den kommunala skolan. Satsar man inte på IT kommer man att dö sotdöden.

Jag har skrivit en motion till vår partistämma om detta också, tillsammans med mina kollegor Betty Malmberg och Eliza Roszkowska Öberg. IT måste in på bred front i skolan. En modern skola, det borde bli moderaternas signum i skolpolitiken.

Ny gymnasieskola snart

Om någon vecka presenterar regeringen förslaget till ny gymnasieskola och intresset verkar stort för vad som kommer. Tidningarna skriver om individuella programmet, orättvis betygsättning i yrkeskurser och vilka program som ska finnas.

Klart är att det behövs ganska genomgripande förändringar av gymnasiet. Var fjärde elev slutför inte gymnasiet inom fyra år. Av olika anledningar hoppar de av en eller annan kurs eller hela utbildningen. Jag har en dotter i tredje året på gymnasiet nu och vet därför "från insidan" hur det kan se ut i vardagen.

Den största och mest välkomna förändringen tror jag handlar om att återge yrkesprogrammen en högre status och bättre koppling till arbetslivet. Idag har det blivit fel när de uppfattas som lightversion av teoretiska program och att de teoretiska kunskaperna värderas högre än yrkeskunnande. Det speglas lite i DN:s artikel i dag om en avhandling som konstaterade att elever på hotell- och restaurangprogrammet hade svårt att få bra betyg i karaktärsämnena. Lärarna förbereder eleverna för att klara jobbet på en restaurang, men det tar kursmålen och betygskriterierna ingen hänsyn till. Samtidigt är det många som vittnar om att det är lättare att bli godkänd i kärnämnena på yrkesprogrammen än på de teoretiska idag, trots att kraven ska vara desamma. Det här bekräftar att vi måste bygga upp systemet på nytt. Branscherna ska få mer inflytande i vilka kunskaper som krävs för olika examen, det borgar för att det kraven hamnar mer rätt än idag.

Och så de svåraste frågan - vad gör vi med IV? I vintras besökte jag de skolor som DN skrev om igår och det har jag skrivit om här. De hade en del kloka synpunkter tycker jag. Samtidigt handlade deras kritik väldigt mycket om hur de styrande i Göteborg valt att organisera och satsa på IV och det är ju inget vi löser i riksdagen. Däremot tror jag att man måste inse att gruppen på IV är oerhört heterogen. Allt från supermotiverade nyanlända invandrarungdomar till trasiga svenskar med många misslyckanden bakom sig. Då är det klart att det behövs olika lösningar. Den ENDA lösningen finns inte för det skulle aldrig fungera. Varför inte ett tydligt språkspår, gärna intensivt och också på sommaren. Varför ska ungdomar som anländer nu ha uppehåll i tre månader?

En käpphäst för mig är den lokala friheten. Det handlar om specialutformade program och lokala inriktningar och kurser. Det kanske är lite vildvuxet idag, men inte alls så som gymnasieutredaren Anita Ferm framställde det. Hela trädgården behöver inte rivas upp för att det finns lite ogräs. Det måste finnas ett lokalt utrymme för kreativitet och nyskapande i gymnasiet, det handlar också om utveckling och anpassning till arbetslivet och behovet. Sedan är frågan om hur man löser det rent praktiskt så att kvaliteten säkras. Men det löser vi, det också.

Stänga av stökiga elever

SvD skriver idag om att den nya skollagen ska ge skolorna större befogenheter att skapa lugn och trygghet, bl a genom en möjlighet att stänga av väldigt stökiga elever, utdela en varning och ha sk försittning (i st f kvarsittning). Man ska inte överdriva problemen idag, men många skolor upplever att de har problem med ordningen. Och framför allt - många elever upplever att det är oordning och stökigt och otryggt. Det måste man åtgärda, så enkelt är det. (Aftonbladet, Expressen m fl).

Visst kan skolorna göra mycket mer än man vill eller vågar idag och det är stor skillnad mellan skolor och kommuner. Jag minns gemensamma utvärderingar som gjordes i några Stockholmskommuner när jag var kommunalråd. Då tyckte 63 % av åttondeklassarna i Nacka att det var arbetsro på lektionerna medan det i Upplands Väsby bara var 45 % som tyckte det. Det visar på att det inte bara är lagändringar som behövs, utan också ändringar i attityder och förhållningssätt från skolornas sida. Vi jobbade mycket i Nacka med att ge skolorna befogenheter och att coacha rektorerna att våga använda friutrymmet. Det gav resultat, också på detta område. I Upplands Väsby, där min kollega som ordförande i utbildningsnämnden var vänsterpartist, var också både förhållningssätten och resultaten helt andra.

Skolorna behöver dock fler verktyg för att kunna skapa en lugn och trygg miljö, därför är det bra med en lagändring. Man kan ju fundera på varför den röda oppositionen inte tycker det. Hur kan de försvara dagens situation där vissa elever kan störa hur mycket som helst utan att något händer. Och hur man kan påstå att man duckar för problemen när man föreslår något som faktiskt bidrar till att åtgärda dem är obegripligt. Vad har oppositionen för lösning då?

Fast det här är väl en av de skopolitiska frågor de kan enas om?! Vänsterns Rossana Dinamarca förnekar sig inte, hon påstår att regeringen inte kommer med några förslag för att öka kunskapen hos eleverna. Tror hon på det själv? Vad är Lärarlyftet, läsa-skriva-räkna-satsningen, Ma-NO-satsningen, nationella proven (för att bara nämna några exempel) om inte just detta??? Hon får gärna säga att det inte är tillräckligt, men inte NÅGOT är väl att tänja på sanningen lite väl mycket även för en kommunist?

Marie Granlund (s) gillar inte heller detta och jag är inte förvånad. Hon visar inte i sak att hon gör det Mona Sahlin sa efter valet - ändrar skolpolitik. Det är ju bara tomma ord utan innebörd. Hon omfamnar de flummiga, de som sossarna alltid hyllat och vars politik inte fungerar. "Forskarna dömer ut förslaget" säger TV4, och forskarna är i det här avseendet flumövergurun Hans-Åke Scherp. Han kritiserar att det inte fungerar med fängelser för föräldrar i England och därför fungerar inte avstängning, försittning och varning i Sverige. Som forskare borde man väl ha lite mer vetenskapligt belägg och gärna något som har att göra med det förslag man kritiserar också...

Kul för Mona Sahlin med sådana kompisar.

Skolnyheter i påsk

Det var påsklov även för mig. Inget bloggande, även om det är svårt att låta bli. Fast om man läser DN i helgen så spelar det ingen roll, de fyller ändå ingen funktion... Men att bara räkna kommentarer känns lite enfaldigt av DN, det är väl antalet läsare som är intressant? Det finns ju människor som inte vill vara offentliga med sina synpunkter. Och det är ju också något av en demokratifråga, att en förtroendevald redovisar vad han/hon tycker om olika saker och sen får var och en välja vad man vill läsa och inte. Jag har i alla fall 500-600 unika läsare varje vecka och det blir bara fler och fler, vilket jag verkligen tycker är roligt. Så jag fortsätter.

Estetiska programmet ska vara kvar på gymnasiet, skriver DN Kultur i torsdags. En liten aptitretare inför den efterlängtade gymnasiereformen som kommer om någon vecka och jag tycker att det är jättebra, något som också bekräftades när jag besökte Wendela Hebbegymnasiet i Södertälje häromveckan. Det är en så speciell utbildning att det bör vara ett eget program. En av de intressantaste frågorna där blir skolornas frihet. Gymnasieutredarens förslag innebar att olika lokala lösningar helt skulle utrangeras ur gymnasiet och det gillar inte jag ett dugg. Det finns väldigt många exempel på bra utbildningar som det finns behov av och som ungdomar är intresserade av. När man rensar i den något vildvuxna floran idag så ska man bara ta bort ogräset, inte allt som växer. Och det tror jag inte man gör heller.

Täby kommun gjorde fel vid avknoppningen av Tibble gymnasium, konstaterade Kammarrätten i en dom i torsdags. Jag har inte läst domen än, men uppenbarligen har allt inte värderats korrekt. Det här är oerhört snårig materia och regeringen borde komma med förslag som både förenklar och förtydligar tycker jag. Att länsrätten kommer till en slutsats och kammarrätten till en annan visar att rättsläget är tämligen krångligt och alla vore ju betjänta av klarare regler.

Mp överger friskolorna

Miljöpartiet har varit en ganska pålitlig vän i värnandet av friskolor. Nu ser de ut att offra det på det röda samarbetsaltaret.

Sossarna presenterade sin nya skolpolitik i helgen och ett av förslagen är att friskolorna bara ska få starta om det finns ett samarbetsavtal med kommunen, annars ska starten skjutas upp i två år. Tyvärr signalerar miljöpartiet nu att sossarnas förslag är "intressant" i Lärarnas Tidning.

Nä, det är inte ett dugg intressant. Det är ett dråpslag mot nya idéer för en bättre skola. I praktiken innebär det ett kommunalt veto, eftersom ingen kan stå startklar så länge med lokaler, lärare etc. Det är ett effektivt sätt att ta död på entreprenörskapet i skolan, fast med fina ord om samarbete. Friskolan och kommunen är två helt ojämbördiga parter, där den ena sitter med alla trumf på hand. Vad har friskolan att sätta emot en kommun som inte vill ha några friskolor (och det finns många sådana!)? INGET.

Vänstern vill ju helst stänga allihop och och det finns det många sossar som tycker också. Att det är miljöpartiet som får ge sig har vi ju trott länge, men nu ser vi öppningen tydligt. De kastar principerna över bord inför utsikten att få några ministerposter av Mona Sahlin. Miljöpartiet verkar nu i allt snabbare takt underordna sig socialdemokraterna, bli en sidoorganisation som SSU eller Broderskaparna med tillväxtfientlighet som bärande idé. Trist, trist, trist.

Äckliga skoltoaletter

Sveriges Radio har granskat elevtoaletterna i 150 skolor i landet och det är under all kritik på många håll. Var fjärde skola brister sägs det. När jag ser bilderna är jag verkligen benägen att hålla med.

Man kan ju gärna lägga till omklädningsrum och duschutrymmen också. Verkligen inte inbjudande till att duscha efter gympan. Varför gör man inget åt det här? Jag är övertygad att skolorna själva inte skulle låta det vara om de fick förfoga över resurserna själva.

Samtidigt blir jag lite konfunderat över att det verkar finnas lagar som föreskriver att det ska finnas minst 1 toalett per 16 elever. Min närmaste skola har 450 elever - ska den alltså ha 30 toaletter? Visst vore det bra, men det viktigaste måste ju ändå vara att de som finns verkligen sköts och är hygieniska?! Vad är vitsen med fler äckliga toaletter? Jag blir lite trött på såna här arbetsmiljölagar (för det är väl en sån?) som utgår från att allt går att reglera i detalj. Det kan lätt bli absurt, som när en kommun (Heby) fick skadestånd av arbetsdomstolen därför att städpersonalen fick lyfta upp dammsugaren från golvet upp på scenen i matsalen.

17 miljarder till kommunerna

Så presenterade regeringen det efterlängtade förslaget om extra pengar till kommuner, 17 miljarder extra under tre år (DN). Det ger ett stort utrymme att behålla lärare och prioritera kvalitetsutvecklingen i skolan. Men att kompensera för sjunkande elevantal kommer aldrig att gå och ska inte gå heller.

Lika viktigt som pengarna är beskedet att kommuerna ska få möjlighet att spara under goda år för att använda under sämre år, precis som staten nu gör. Det är ett bra besked som gör det möjligt för kommunerna att ha en bättre ekonomisk planering. Dagens modell med krav på ständiga överskott kan man ju säga är en gigantisk förmögenhetsöverföring från medborgarna till kommunerna, en form av smygsocialisering. Det är bra att det ändras nu så att man kan använda upparbetade överskott och klara både konjunkurförändringar och elevsvackor lite bättre.

Men visst är det märkligt att en del kommuner mitt under brinnande högkonjunktur går med stora underskott? S-styrda Vansbro har visst gått med underskott de senaste 9 åren. Och inget händer. Hur kan bankerna fortsätta låna ut pengar till sådana kommuner? De blir lite medskyldiga eftersom de bidrar till att kommunen inte vidtar de åtgärder de måste. Säkert bedömer de risken att låna ut pengarna som minimala, kommunen kan ju inte gå i konkurs. Eller kan den det?

Man funderar ju lite över revisionens roll och innebörden i kommunallagen om "god ekonomisk hushållning". Varför går det inte att utkräva ansvar?

S fuskar med renoveringen av skolpolitiken

Eftersom det regnat idag så har jag läst sossarnas rådslag om välfärden i stället för att fixa ute i trädgården. Det vore inte riktigt rättvist att säga att det är 50 sidor snömos, men DN:s ledarsidas eufori över omprövningen i skolpolitiken förstår jag sannerligen inte.

Jag saknar både en intressant samhällsbeskrivning och en analys över vad som gick fel. Det finns inte ett uns självkritik i hela skolavsnittet. En ärligt menad omprövning måste ju utgå från en analys av vad det vad man gjort fel eller otillräckligt och utifrån det bygger man sedan upp något nytt. Denna diskussion saknas helt. Därför känns det inte äkta. Det blir ett framfuskat populistiskt inlägg för att de insett att väljarna ogillar deras skolpolitik.

Omprövning innebär en uppgörelse med det gamla, något som kan vara smärtsamt. Ruttna plankor måste plockas bort och man får inte fuska med grundjobbet om slutresultatet ska bli bra. Det mäktar socialdemokraterna inte med. Det är en hafsig fasadmålning, ingen genuin renovering.

De borde ha börjat med att fråga sig hur det kommer sig att var fjärde elev inte når godkänt i alla ämnen när de slutar grundskolan. Hur kommer det sig att var fjärde ungdom inte har slutbetyg när de gått gymnasiet i fyra år? Varför sjunker Sverige i internationella kunskapsmätningar? Hur kommer det sig att så många känner otrygghet och upplever oordning? Varför finns det så många obehöriga lärare och varför är många skolor så bakbundna av politiker och byråkrater? Varför hålls duktiga elever tillbaka?

De, och liknande, frågor ställs inte. Hur ska man då kunna komma med kloka förslag inför framtiden? I stället blir det ett passivt accepterande av vad vi nu genomför med nationella prov, betyg, Lärarfortbildning, betoning av ledarskapets betydelse och hela tiden fokus på skolans kunskapsuppdrag. Självklart kryddat med en del polemiserande och osanna påståenden, men något nytt och eget finns inte. Flera delar känns igen från något moderatprogram anno 2002. De förhåller sig bara till oss, men har inget eget att komma med. Vad vill de göra sen?

Ännu mer saknar jag en spännande framtidsvision. Vad ska skolan göra och vad ska skolan inte göra? Vad ska eleverna lära sig i skolan? Här hade jag hoppats på lite moderna och nya tankar, men vad jag bedrog mig. Inget sånt heller.

De mörkar i viktiga frågor som förstatligande och på vilka grunder det nya gymnasiet ska byggas upp. Här hade också funnits utrymme för nytänkande, men icke.

Kluvenheten om friskolorna syns tydligt, det är uppenbart att frågan är traumatisk inom Rörelsen. Å ena sidan bejakas de med vackra ord om valfrihet och en mångfald av anordnare. Å anda sidan ska mångfalden begränsas genom att olikheter inte tolereras och att det ska vara ”en sammanhållen skola”, en ”mötesplats för alla” och ett naivt förslag om att kommuner och friskolor ska "komma överens". Hur nu det ska gå till, när den ena parten är så mycket starkare och sossarna i nästan varenda kommun helst vill slänga ut dem. Det hela går inte ihop, det går inte sitta på alla stolar samtidigt.

Så slutsats: gör om och kom med något nytt och genomarbetat i stället!

Kö för att läsa svenska i Eskilstuna

I sossehögborgen Eskilstuna får man vänta länge på att lära sig svenska (sfi) om man är nyanländ till vårt land. Lagen säger max tre månader, men i Eskilstuna är det dubbelt så lång tid (Eskilstunakuriren).

Jag fattar inte hur de tänker. Att snabbt lära sig svenska när man kommer hit från ett annat land borde ju vara ett självklart mål. Det är grunden för integration och möjligheten att få ett jobb och kunna klara sig själv. Man ska inte behöva vänta i månad efter månad för att komma in i samhället. Nej, det är när man precis kommit hit som vi ska göra stora insatser, annars är det lätt att bli passiviserad. Det utanförskap som det innebär att inte kunna svenska måste vi bryta.

Tror de att man tjänar på att ställa människor i kö, i stället för att erbjuda utbildning? Kanske är det ett kortsiktigt ekonomiskt tänkande som ligger bakom, men inte sparar man pengar på det här sättet! Det bästa, både ekonomiskt och rent mänskligt, är att snabbt erbjuda svenskundervisning. Att skjuta upp svenskkurserna och låta folk passivt leva på bidrag under väntetiden är ingen framgångsrik metod, men ack så typisk socialdemokratisk.

Kommunen har alldeles uppenbart problem att följa lagen och erbjuda sina invånare den utbildning de har rätt till. Varför inte ta hjälp av privata aktörer? Det finns massor av bra utbildningsföretag som erbjuder sfi i andra kommuner. Varför ska Eskilstuna röda majoritet göra allt själv, när de inte klarar uppdraget? Börja samarbeta i stället!

Och så ser jag återigen fram emot en ny skollag som gör det möjligt att ta i med hårdhandskarna mot kommuner och skolor som inte sköter sig, typ döma ut böter eller så.

Populära skolor?

DN skrev igår en artikel om de "populäraste skolorna" i Stockholm efter den första ansökningsomgången. Så snedvinklat det blev. Elektrikergymnasiet sägs vara populärast eftersom det är 95 sökande till 40 platser.

Är "populär" samma sak som många sökande per plats? Det blir ju helt knäppt. Södra Latin hade 575 sökande i första hand till de 356 platserna. I min begreppsvärld är den skolan mer populär. Skulle Södra Latin bli dubbelt så populär om de halverade antalet platser?

Skärpning, journalister! Använd orden med deras rätta innebörd.

Jag besökte en både populär och bra skola igår, kommunala Wendela Hebbegymnasiet i Södertälje. 550 elever på utbildningar med estetiska programmet, samhällsprogrammet och språkklasser för tämligen nyanlända. Jättespännande och intressant och jag fick ett väldigt gott intryck av skolan. Det blev lite mer tid att gå runt i klassrum och följa undervisningen än det normalt blir och det uppskattade jag. Verkligen engagerade lärare och det tyckte också de elever jag pratade med. Roliga och kreativa lektioner. Som så ofta tänker jag att det är synd att man inte får gå i gymnasiet nu, det finns så mycket roligt.

Det var påfallande lugnt i skolan, både i korridorer och under lektionerna. Var finns den här stökiga skolan som alla pratar om, jag har svårt att se den. Och det beror INTE på att allt är sopat för mitt besök, det märks direkt.

Nu lyfter vi förskolan

Igår presenterade regeringen äntligen Förskolelyftet. Det är en finfin satsning på att höja kvaliteten i förskolan genom mer fortbildning. Lärarlyftet i grundskolan och gymnasiet får nu en efterlängtad efterföljare i förskolan.

Trots ekonomisk kris så levererar Alliansregeringen och investerar i framtiden. Och det här visar att vi menar allvar med att förskolan har ett oerhört viktigt uppdrag. Tillsammans med allmän förskola för treåringar och en ny läroplan i förskolan med tydligare mål och tydligare ansvar för förskollärarna så blir det en bra helhet för att stärka kvaliteten.

Vi har Lärarförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting med oss. Men vad säger sossarna? "För sent" och "ett slag i luften". Visst hade det behövts tidigare. Men varför gjorde sossarna själva inget under sina 12 år...? Vi levererar nu kvalitetsreformer i snabb takt, det som sossarna aldrig gjorde. Men det duger inte att bara sprätta iväg pengar hur som helst, som sossarna lite ansvarslöst vill. Det måste förberedas väl också och det tar tyvärr lite tid ibland.

S vill bevara orättvisan

Igår offentliggjorde de tre oppositionspartierna vad de anser om regeringens proposition om att skapa lika ekonomiska villkor mellan friskolor och kommunala skolor.

Bakgrunden är att många kommuner, t ex Göteborg, Bjuv, Halmstad, Karlskrona och Hedemora, fuskar med skolpengen idag. Eleverna som väljer friskola får inte med sig en rättvis ersättning från hemkommunen och riskerar därmed att inte få en likvärdig utbildning. Göteborg har t ex hållit inne minst 4 000 kronor per elev. Det vill vi ändra på.

Både sossarna och vänstern vill avslå förslaget. Vänstern är mer outspoken och tycker att "privatskolorna redan idag överkompenseras", sedan spyr de bara galla över friskolorna. Det finns ingen insikt i den verklighet som tusentals elever lever i. Vänstern vill ju egentligen bli av med valfrihet och firskolor helt och hållet.

Sossarna gör som vanligt, lite positiva ord i allmänhet men bara försämringar i sak. De har inte heller förstått hur illa det är i Göteborg. Eller så har de det, och vill bevara orättvisan... Men framför allt säger de väldigt lite om förslagen i sig. De säger sig vilja öka friskolornas möjlighet att få kommunernas bidragsbeslut prövade, men avslår förslaget och säger inte med ett ord hur det skulle gå till i stället. Det är ju inte trovärdigt alls.

Miljöpartiet snurrar runt, som vanligt. De vill vara kompisar med sossarna men tycker nog egentligen som oss och vet inte riktigt var de ska landa. Det är i alla fall bra att de stödjer huvuddelen av våra förslag.

Men vad kan de tre enas om? Vad blir gemensam rödgrön friskolepolitik? Det är inte bara en intrikat från från en politisk motståndare, utan säkert något som den kvarts miljon barn och elever som går i friskolor vill veta.

Fortsatt fri etablering av privata förskolor

Idag har vi röstat om förskolan. Sossarna och vänstern ville begränsa möjligheten att starta nya förskolor i privat regi. Det sa vi bestämt nej till med 169 mot 130.

Samtidigt som Skolverket rapporterar om längre köer till förskolan så vill vänstern skydda dessa kommuner mot att andra ska kunna starta. Hur resonerar de egentligen? De skyddar de som inte sköter sig, Göteborg till exempel. Varför inte se det som en möjlighet att samarbeta med de privata aktörerna i stället? Se det som att fler kan hjälpas åt att möta den efterfrågan som finns?

Nejdå, här ska kommunens monopol gälla. Kul sällskap miljöpartisterna skaffat sig. Intressant att se vad de kan enas om så småningom... Antagligen drar miljöpartiet det kortaste strået och de enskilda alternativen blir förlorare.