08 september, 2009

Lärare får inte sätta IG

Mycket märkligt verkar hända i skånska Eslöv. Eleverna verkar fly den närmaste kommunala gymnasieskolan nu när det blivit fritt sök i hela Skåne. I stället söker de till Lund.

Nu läser jag i Skånska dagbladet om en lärare som inte får sätta IG på en elev, trots att eleven inte klarat ett enda prov under hela vårterminen. Då kan det inte bli så mycket annat än IG, tyvärr. Men det gillade inte rektorn eller förvaltningschefen och rektorn har på eget bevåg höjt betyget. Visst kan det finnas mer fakta än vad som framkommer i tidningen, men det är ändå rätt anmärkningsvärt agerande.

Varför blir det inte lika mycket skriverier om detta som när en friskolerektor i Uppsala höjde en elevs (sin egen sons) betyg? Ja visst ja, det är ju en kommunal skola i Eslöv... Eller är den allmänna bilden sådan att man ställer högre krav på friskolor? Eller kanske en bit i det allmänna drevet mot friskolor som nu pågår?

Alla borde granskas lika hårt och alla misshälligheter fördömas lika kraftfullt, det borde inte spela någon roll om det sker i en friskola eller kommunal skola.

3 kommentarer:

Johan sa...

En av mina bästa vänner är gymnasielärare i en av närkommunerna till Stockholm. Han säger precis samma sak (också det kommunal skola) - han får i princip inte sätta IG oavsett hur dålig eleven är. Rektorn gör allt för att eleverna skall vara kvar, oavsett kunskap, intresse eller provresultat (som är högst mediokra och sällan godkända). Då måste läraren hitta andra vägar till att testa elevens kunskaper för att kunna sätta G. Spännande är att det har varit en kunskapsflykt från skolan till innerstadsskolor och betygssnittet därför sjunkit till 140p, vilket är lägre än godkänt i alla ämnen från grundskolan. Den med lägst poäng i hans klass hade 40p från nian - och hans jobb är nu på direkt order från rektorn att få samtliga godkända, så att skolan kan fortsätta få pengar. Det här är vardagsmat och ser exakt likadant ut på högskolor.

Anonym sa...

Tycker att det vore betydligt intressantare att skriva om det systemfel som uppenbarligen finns i svenskt utbildningsväsende - inte huruvida kommunala skolor är värre än friskolor, eller vice versa. Men det är någonting både journalister och politiker ogärna pratar om, oavsett färg. Varför det?

Jo, för valfrihet har kommit att bli ett ändamål i sig. Det sätts likhetstecken mellan valfrihet och hög kvalitet, oavsett vilka konsekvenser valfriheten får. Vad eleverna faktiskt presterar är underordnat möjligheten att få välja.

Alla politiker talar sig varma för likvärdig utbildning, men ingen vill/vågar göra någonting åt bristerna, eftersom mycket (men inte allt!) har med skolans decentralisering och valfrihetsreformen att göra.

Självklart kommer journalister och politiker även i framtiden endast beskriva och förfasas över symptomen som härstammar från de grundläggande bristerna i utbildningssystemet. Något annat känns osannolikt.

Mats Gerdau sa...

Johan, detta är inte acceptabelt. Ett sådant beteende borde anmälas. Kanske behövs en "Lex Maria" för skolan också. Och en skärpt inspektion med muskler som upptäcker och kan åtgärda sånt. Och visst är det ett jätteproblem att elever med 40 poäng från grundskolan går i ett vanligt gymnasieprogram. Behörighetskraven till gymnasiet måste höjas, de ska ju spegla de förkunskaper som krävs för att klara ett visst program. Man gör eleverna en björntjänst om man lurar in dem på en utbildning de inte klarar. Om någon vecka så presenteras de nya behörighetskraven!

Anonym - ja, valfrihet är ett ändamål i sig. Jag tycker att det är jätteviktigt att jag fom förälder får välja skola för mina barn. Jag ser det som en grundläggande rättighet. Men det är inte detsamma som kravlöshet. Jag tror att man kommer långt med likvärdigheten (inte likheten!) med tydligare målstyrning och skärpt kontroll och uppföljning. Förstatligande, som LR driver, tror jag inte löser problemen alls. Det skulle bara flytta makt från skolan till en myndighet långt bort. Eller vad är din lösning?