Grattis Lomma. Igen.

Nu har lärarförbundet utsett Årets Bästa Skolkommun igen. Och det blev Lomma som vann igen, precis som så många gångar förut. Det är bara att lyfta på hatten och buga! Hög och stabil kvalitet i verksamheten som man kan vara stolt över.

En fråga jag funderar lite över är varför aldrig någon Stockholmskommun är med bland de bästa och någon kan klättra eller falla så snabbt. I år var det en kommun, Sorsele, som klättrar 198 placeringar (från 221 till 23). Är de faktorer som mäts trovärdiga som mätare på kvalitet, blir ju frågan? Är det rimligt att en kommuns resultat ändras så snabbt? Kvalitetsarbete i min värld brukar dessutom ta tid och några lättköpta segrar finns inte direkt.

Att Olofström ligger på plats 5 ger också anledning till en rejäl eftertanke. För något år sedan (april 2007) skrev Skolinspektionen i sin rapport att "det finns så stora brister i den särskoleverksamhet som kommunen bedriver att verksamhet inte bedöms uppfylla författningarnas krav". Kommunen uppges "sakna ett systematiskt kvalitetsarbete". För att bara citera något. Det är möjligt att man börjat rätta till detta nu. Men att kommunen redan blivit 5:e bästa kommun tvivlar jag starkt på.

Kanske är det på sin plats att se över kriterierna?

Lärande lek

Nu har Skolverket kommit med sina förslag till nya mål i förskolan. Efter en snabb genomläsning tycker jag att det ser bra ut.

Det är regeringen som gett uppdraget till Skolveket som ett led i ambitionen att stärka förskolans pedagogiska uppdrag. Vi menar allvar med att förskolan är viktig för barnens lärande och då måste kvaliteten höjas på olika sätt. Tydligare mål är ett.

Det kanske kan låta konstigt att ha kunskapsmål i matematik och teknik på förskolan, men det är väl klart att man kan. Och ska ha. Det handlar ju inte om att treåringarna ska sitta i snörräta rader och lära sig multiplikationstabellen. Men små barns nyfikenhet är så otroligt stor och måste tas tillvara bättre än idag. Då behövs tydliga och väl strukturerade mål. Att det sen sker med leken som grund är rätt självklart för mig.

Och så tycker jag att det är på tiden att uppdraget riktas till förskolläraren och inte till något anonymt arbetslag där allas ansvar lätt blir ingens. Nu blir förskolläraren - som ska ha en gedigen högskoleutbildning bakom sig - den ansvariga, precis som lärarna har ansvaret i skolan. Det kommer nog att höja deras status också.

Reflektioner från Falkenberg och Varberg

Ingen votering idag, det enda ärendet som skulle avgöras var ett betänkande om modernisering av IKT-standardisering inom EU och alla var överens. Det ger ju lite utrymme att sammanfatta några reflektioner efter besöken i Halland i måndags, eftersom jag inte hunnit med det tidigare. Vilken fantastisk övergång, eftersom ett av besöken handlade just om IKT.

Båda väldigt givande besök, tack alla som ställde upp!

I Falkenberg var det besök på Söderskolan, där elevena på högstadiet fått egen dator sedan två år tillbaka. Erfarenheterna är mycket goda som jag skrev om häromdagen. Men det är ändå något visst att se och höra på plats. Det kan vara små detaljer som spelar roll. Eleverna var - naturligtvis - nöjda med projektet och kunde inte tänka sig att gå tillbaka till kollegieblocken igen. Tyvärr måste de det, eftersom systemet inte gäller gymnasiet i Falkenberg än. Snacka om tidsresa... Jag har förresten svarat folkpartisten i Trelleborg idag (här).

Det eleverna lyfte fram var att man alltid har materialet med sig, inget kommer bort. Papper knölas ihop i botten på väskan, går sönder, försvinner. Matteboken och pennan glöms fortfarande ofta, men datorn glömmer de aldrig. "Det är ju som att gå hemifrån utan skor, det gör man bara inte" som en kille sa.

En franskalärare sa att det blivit betydligt lugnare på lektionerna och att man kommer igång snabbare. Nu tar alla fram datorerna och det blir mindre prat. De stör inte varandra på samma sätt som tidigare. Även om en del spelar spel (fast man inte får) så stör de inte andra i alla fall.

På franskalektionen som jag besökte skulle eleverna göra en egen meny. Mycket roligare på datorn, då kunde de samtidigt lägga till bilder och göra menyn snygg och med översättningsprogram hitta egna maträtter som de själva gillar. Lite annat än att göra samma uppgift med bara papper och penna. En fråga jag ställde är om mer tid ägnas åt formen - i franskafallet att googla fram matbilder - i stället för att lära sig franska. Det var inte alls lärarens uppfattning. Elevaktiviteten i rummet var också högre, när jag jämför med mitt praobesök på Lidingö för några veckor sedan.

Jag var redan innan besöket övertygad om att IT skapar mer motivation bland eleverna och jag är väldigt stärkt i den uppfattningen. Eleverna jobbade mer hemma också sa de.

I Varberg besökte jag Lindbergskolan, en ganska stor skola på landet lite utanför Varberg. Vilken entusiastisk rektor och förskolerektor! De hade en tydlig pedagogisk vision om ett lärande i långsiktigt perspektiv. Jag vet inte om det är bättre eller sämre än någon annan modell, men tydligheten och konsekvensen i hur de organiserat skolan imponerar. Och just att tro på sin idé och omsätta den i praktisk handling är en nyckelförmåga hos en rektor. Föga förvånande har just den här skolan också bäst måluppfyllelse av alla skolor i kommunen.

Detta stärker mig i ledarskapets betydelse för en bra skola och det är något som kommunen också satsar mycket på. Det är en framgångsfaktor.

Fler borde lära av Varberg och Falkenberg. De som dömer ut kommunera för att inte klara sitt ansvar borde kanske åka dit exempelvis. Allt är inte perfekt, men jag såg i alla fall mycket bra verksamhet.

Man måste kunna något för att gå gymnasiet

Igår presenterades regeringens uppfattning om vad behörighetsregler till gymnasiet och vad som ska komma efter dagens IV-program. (DN, DN, SvD, radion, radion igen)

Gymnasieutredaren Anita Ferm kom med ett förslag och departementet tog senare fram en egen promemoria med lite lägre behörighetskrav. Nu har regeringen vägt samman olika uppfattningar och kommit med ett förslag.

Nu blir det tydliga krav på förkunskaper också till yrkesprogrammen och det är den enda rätta lösningen. Man kanske kommer in på ett yrkesprogram med 30-40 poäng, men man kommer aldrig ut. Så gott som varenda en som tas emot med så långa betyg hoppar av eftersom de inte har tillräckliga förkunskaper. Det är omänskligt och cyniskt. Nu ska vi se till att rusta eleverna med de kunskaper de faktiskt behöver för att klara gymnasiet, oavsett vilket program man väljer. Det sker främst med tidiga satsningar i grundskolan, men de som av olika skäl inte klarat grundskolan ska få bättre hjälp än idag.

IV ersätts av fem tydliga spår.

*Ett med språkstudier för invandrarelever som behöver lära sig svenska, lite motsvarar det dagens IVIK.
*Ett spår med preparandutbildning där eleverna kan läsa upp det de inte har godkänt i från grundskolan och på så sätt få en bredare grund att stå på än vad man ofta erbjuder inom dagens IV (där fokus ofta ligger på att bara klara behörighetskraven för svenska, matte och engelska och där andra ämnen inte erbjuds).
*Ett spår blir en motsvarighet till dagens PRIV, ett programinriktad spår om man bedöms ha förkunskaper att klara ett vanligt program men inte engelska. Det kan vara bra för många invandrarelever som inte läst engelska så länge men har hög stuiemotivation och -kapacitet.
*Ett individanpassat alternativ för elever med tydligt särskilda behov, kanske autism, stora koncentrationssvårigheter eller långsam inlärning. Det behövs ett sådant alternativ.
*Ett spår med yrkesintroduktion för elever som inte vill gå gymnasiet men som ändå behöver bli "anställningsbara" för enklare yrken. De ungdomarna finns ju också, även om vissa vägrar inse det.

Det här blir bra för både elevena och yrkesprogrammen. De som tror att man inte måste kunna något för att gå ett yrkesprogram har definitivt fel. Även dessa kräver gedigna förkunskaper, om än av ett annat slag än för de teoretiska programmen, och det markerar vi med det här förslaget.

Så vad är nu kommentarerna kring detta?

Lärarförbundet och LR verkar ganska nöjda, Lärarförbundet mer tydligt medan LR vill ha ännu mer statligt detaljstyre.

Oppositionen är otydlig. Sossarnas Marie Granlund verkar inte riktigt förstå vad det handlar om. Hon tror att det är samma sak som idag, men så är det ju inte. Dels blir det väldigt distinkta alternativ (idag kan det vara ett enda IV-alternativ för alla ungdomar i kommunen), dels fylls preparandåret med mer innehåll (det räcker inte att bara erbjuda svenska, engelska och matematik som många gör idag) och dels höjs behörighetskraven till yrkesprogrammen (från 30 till 80 poäng). Frågan är hur sossarna ställer sig till detta? Är våra förkunskaps-/behörighetskrav okej, eller står de kvar vid dagens lägre krav?

Miljöpartiets Mats Pertoft försöker sitta på alla stolar samtidigt. Å ena sidan är han upprörd över att kraven stramas upp. Å andra sidan säger han att allt redan finns idag, då borde han ju vara jublande glad.

Till Falkenberg för att studera IT i skolan

I morgon bitti åker jag till Falkenberg och Varberg för att studera IT i skolan. Falkenberg var tidigt ute med ett projekt med en dator till varje elev på högstadiet och gymnasiet och nu finns erfarenheter att lära av, så jag bjöd in mig själv och i morgon bär det av.

Jag har läst en ny rapport som utvärderar de första två åren i Falkenberg. Såväl lärare som elever och föräldrar är mycket positiva. 67 procent av lärarna upplever att det har blivit lättare för eleverna att uppnå kunskapsmålen, medan hela 87 procent av eleverna tycker att de lär sig bättre. 90 procent av lärarna säger att det har underlättat deras arbete och 74 procent anser att klassrumssituationen förbättrats. Nyhetens behag där eleverna kanske lekte för mycket med datorn initialt lade sig efter en månad.

Resultaten är bättre jämfört med tidigare år, men de är ödmjuka nog att inte hävda att det beror på datorerna. Men man kan ju konstatra att det inte har blivit sämre i alla fall.

Jag tror att det finns ett stort värde i att eleverna upplever att det går bättre. Känslan är ovärderlig. Skolan måste bli bättre på att motivera eleverna och då är jag övertygad om att datorerna spelar roll. Det visar att skolan är på riktigt och relevant, att de lär sig saker som de behöver i framtiden och på ett sätt de har nytta av.

Samtidigt för jag en debatt med en folkpartist i Trelleborg (här, här och här). Han vill slänga ut datorerna från skolan helt och hållet. Extra illavarslande att han är ordförande i gymnasienämnden och dessutom lärare. Hm - känns som att moderaterna har ett stort ansvar i Alliansen att göra vår gemensamma skolpolitik framtidsinriktad och modern. Skulle kunna säga mer, men stannar där.

Vem bär ansvaret för bristerna i skolan?

Igår presenterade Skolverket en tjock analys över orsakerna till de försämrade resultaten i skolan. Ökad segregering, decentraliseringen, fler särlösningar och för mycket eget arbete för eleverna är några av förklaringarna. (Aftonbladet, Sveriges Radio, SvD, DN, Sydsvenskan)

Det jag tycker att man kan konstatera är att hela rapporten är en bokslut över socialdemokraternas misslyckade regeringsinnehav. Den borgerliga regeringen 1991-1994 är inte oskyldig eftersom den införde rätt att välja skola 1992 och fick fram nya läroplaner och ett nytt betygssystem men de genomfördes först efter maktskiftet 1994. Valfrihetens konsekvenser har inte följts upp, utan vänstern har endast motarbetat valfriheten i sig.

De som inte gillar valfrihet tror sig nu få vatten på sin kvarn av rapporten, men det är en grov vantolkning. Det är inte rätten att välja skola och intresse för friskolor som är roten till sämre kunskaper. Segregationen har förvisso ökat i samhället under de senaste 20 åren (då sossarna styrde 17 av åren), men det är ju en boendesegregation och ett utanförskap som är orsaken till det. Man kan ju bara tänka hur det hade sett ut om valfriheten i skolan inte funnits. Nu finns en möjlighet att ta sig från segregerade områden, tidigare var invandrarungdomar hänvisade till invandrarskolor. Det finns också forskare som visat på att ökad konkurrens och friskolorna lett till högre kvalitet. Stockholmsregionen är ett bra exempel på det. Här är resultaten bäst i landet och friskolorna är störst i antal. Det som ska motarbetas är ju utanförskap, inte valfrihet. Valfriheten borde understödjas i stället. Fler - alla - borde göra medvetna skolval.

Nej, den stora orsaken till bristerna tycker jag att man kan finna i att staten inte tagit sitt ansvar fullt ut. Skolan slängdes ut till kommunerna utan att de var tillräckligt förberedda och utan att de fick tillräckligt med stöd för att klara det. Kunskapsuppdraget tonades ned, betyg togs bort och Skolverket ville till och med bli av med nationella prov. Det fanns en panisk rädsla för att följa upp elevernas kunskapsutveckling inom skoletablissemanget på 90-talet. Lärarutbildningen är också ett exempel på usel statlig styrning. Staten sjösatte inte reformerna med läroplaner på ett bra sätt och pengar tillfördes inte i nödvändig utsträckning. Det kan man bara lasta dem som då styrde för.

LR och folkpartiet tar givetvis tillfället i akt att skylla allt på kommunaliseringen och kräver nu förstatligande. Visst finns det kommuner som inte tar sitt ansvar, alldeles för många dessutom (både röda och blåa). Men de som tar ansvar är betydligt fler och det går inte att vrida klockan tillbaka. Och staten har ju inte ens skött sitt begränsade ansvar för skolan, varför skulle man då klara ett mycket större? Staten måste nu ta sitt ansvar fullt ut och det gör vi med flera av de reformer som är på gång; att följa kunskapsutvecklingen redan från skolstarten, Lärarlyftet och ny lärarutbildning, en Skolinspektion med muskler, ny rektorsutbildning och en ny skollag. Jag skulle gärna se mer lärarledd undervisning också och fler insatser för att göra skolan modern och relevant för eleverna. Det kanske blir resultatet efter en ny Alliansseger i nästa års val?

Malin Siwe har en skarp och ganska självklar kommentar i DN idag. Huvudet på spiken. Individualisering i betydelsen se varje elev och anpassa undervisningen till just honom/henne har blivit individualisering i betydelsen jobba på själv och eget arbete för eleven. Häri ligger nog en hel del av förklaringen. Att lära eleverna ta ansvar och bli självständiga är en bra ambition som skolan måste ha, men 10-åringar är inte vuxna. De som inte har så mycket eget driv och föräldrar som pushar på hamnar väldigt lätt i bakvattnet. Jag såg glimtar av det under min prao-dag på Lidingö.

Siwes kommentar är långt mer intressant än vad LR:s Metta Fjelkner ger uttryck för på Newsmill tillsammans med LR:s nya chefsideolog Gunnar Ohrlander (skribent på ultrakommunistiska tidningarna Norrskensflamman och Gnistan). Med ett väldigt högt uppskruvat tonläge skriker hon ut att alla politiker ska "be lärarna om ursäkt för åratal av övergrepp och förföljelse". Tänk, jag trodde att skolan var till för eleverna... Hon visar att det gamla talesättet när argumenten inte håller, så måste man höja rösten äger sin sanning fortfarande. Trots en 7 500 tecken lång artikel så finns inte ett uns av självkritik från LR för vad som hänt under de gångna 20 åren. Det kanske hade varit lite klädsamt?! Man kan säga vad man vill om politiker, men inte regerar dom i klassrummen i alla fall. Hur skolan organiserar undervisningen och vad man gör på lektionerna är helt och hållet en fråga för lärare och rektorer. Nog har de väl ett uns av ansvar också?

Skolverket analyserar orsakerna till dåliga skolresultat

Idag kl 10 lär Skolverket presentera en tegelsten som förklarar orsakerna till varför resultaten i skolan sjunkit de senaste 10-20 åren. Blir intressant att läsa, återkommer med reaktioner senare.

En fråga jag ställer mig redan nu är om verket vågar vara självkritiskt och ifrågasätta sin egen roll under 1990- och 2000-talen? Jag minns en generaldirektör som ville ta bor de nationella proven som grund för likvärdighet och rättesnöre i betygsättning... Verket fick i uppdrag flera gånger att ta fram lämpliga mätinstrument för skolan, men lyckades aldrig riktigt genomföra det. De ville förbjuda skriftliga omdömen i Nacka. Till viss del beror det naturligtvis på vilken instruktion de fick av dåvarande s-regering, men verket agerar ju också självständigt som myndighetet och har stora möjligheter att påverka utvecklingen.

Är Skolverket så modiga att de vågar ta upp detta idag?

Märklig lagtolkning

I en uppföljande artikel i DN om "betygen" för sexåringar i Haninge efterlyser Skolinspektionen tydligare lagstiftning, men jag måste ärligt talat säga att jag inte förstår chefsjuristen Ingegärd Hilborns kommentar. Hon som brukar vara så sansad och förnuftig annars.

"Jag skulle vilja se det som att länsrätten gör en mer begränsad prövning. Då kommer den fram till att det finns inget förbud, men sedan innebär inte det att allt är tillåtet."

Min rättsuppfattning, utan att vara jurist, är att det som inte uttryckligen är förbjudet är tillåtet. Nu har ett statligt verk uppenbarligen en annan uppfattning. Verket tycker att det finns något mellanting här, där verket själv har tolkningsföreträde framför domstolen och det som inte faller verket på läppen blir olagligt även om inte lagen säger så.

Hm, som lagstiftare blir jag lite mörkrädd över den inställningen. Domstolarna ska tolka lagen, verken tillämpa den, inte hitta på egna förbud för att de tycker att det borde vara si eller så. Att det ska vara så märkvärdigt.

Grattis, barn i Haninge!

Haninge kommun har fått rätt mot Skolinspektionen, skriver DN. Kommunen utvärderar barnens lärande i förskoleklassen och ger föräldrarna skriftliga omdömen om hur det går för barnen. Det gillar inte Skolinspektionen, trots att de i andra sammanhang kritiserar nästan varenda kommun för att de inte tillräckligt noga följer upp kunskapsutvecklingen. Det går inte riktigt ihop. SvD, Aftonbladet.

Ibland är diskussionen i Sverige så totalt bakvänd. Man skulle ju ifrågasätta dem som inte tydligt utvärderar barnens lärande i förskoleklassen. Men, nej, nu ifrågasätts de som tar sitt uppdrag på allvar. Så svenskt! Bra att länsrätten nu ställer skåpet på plats. Och all heder åt duktiga kommunpolitiker med moderata Martina Mossberg i spetsen som driver frågan och vågar vända på invanda "sanningar".

Sossarnas Marie Granlund har som vanligt en schizofren uppfattning. Det är bra med skriftliga omdömen men de får inte likna betyg. Ett försök att sitta på alla stolar samtidigt, men särskilt trovärdigt är det inte. Hur definierar hon egentligen skillnaden? Ska man få ge föräldrarna ett papper som inte säger något viktigt? Så länge det handlar om barnens lärande och förhållningssätt i skolan kan man kalla det betyg, eftersom betyg är något som relaterar till de mål som finns. Det är lärarens uppfattning om hur väl barnen når målen och det är väl just detta man som förälder vill veta?! Vad ska omdömena innehålla annars? Haningesossen Robert Noord har rakt motsatt uppfattning mot Marie Granlund. Intressant debatt på deras kongress kan tänka.

För övrigt gratulerar jag också 13-åriga Fredrik som nu efter 8 månader får komma tillbaka till sin gamla skola som är särskilt anpassad för hans behov. Verkligen bra, men ska det behöva ta så lång tid att inse att det är nödvändigt??? DN

Bra att plugga utomlands

Idag finns två nyheter om språkstudier utomlands. Metro har skandalreportage om riksdagsledamöter som solar på Rivieran, DN om en ny satsning på att lärare ska kunna delta i fortbildningssatsningen Lärarlyftet utomlands.

I pappersversionen av Metro är jag en av dem som citeras eftersom jag var i Canterbury i England en vecka i somras för att bättra på engelskan. Jag kan lugnt säga att det inte var någon semester. Intensivt, lärorikt och oerhört nyttigt. Även riksdagsledamöter behöver bli bättre på olika saker, det finns inget krav på särskilda språkkunskaper för att få representera svenska folket. Jag vet inte hur mycket upprördhet de lyckades åstadkomma, men slutenhet och obefintlig kompetensutveckling tror jag aldrig på i alla fall. Vare sig för riksdagsledamöter, journalister eller några andra i samhället.

Därför passade det så bra att Jan Björklund idag presenterade förslaget att lärare ska kunna läsa utomlands inom Lärarlyftets ram. Det ville vi redan från början. Utbyte med andra länder är viktigt, både för egen förkovran och för en större förståelse för hur världen ser ut utanför våra gränser och att man kan lösa uppgifter på lite olika sätt. Vi har så lätt att snöa in på våra egna system i Sverige, vi måste öppna oss mer och vara mer nyfikna. I synnerhet för lärarna har utlandsutbytet varit i det närmaste obefintligt under studenttiden. Nu blir det utrymme för mer sån´t också för verksamma lärare. Nu är det upp till lärarna att visa intresse.

Nystart för komvux

Intresset för vuxenutbildning har vuxit i takt med stigande arbetslöshet. Det är bra. Vuxenutbildningen är generellt sett underskattad som resurs för livslångt lärande och nystart i livet.

Flera bra saker finns med i budgetpropositionen om komvux. 10 000 ytterligare helårsplatser inom den gymnasiala yrkesutbildningen för vuxna är en sådan del. Redan i år har 5 500 nya platser fördelats. Enligt rapporter jag fått så är det stora skillnader på hur statsbidragen utnyttjas i verkligheten. Det lär finnas kommuner som har svårt att rekrytera studerande. Kanske beror det på hur traditionell man är i sitt upplägg? Man styr via utbud i stället för efterfrågan och det blir oftast fel. Om man har flera anordnare och flera kursstarter varje termin så ökar flexibiliteten.

En nyhet i budgetpropositionen (s 49) är möjligheten att läsa på komvux på deltid och övrig tid delta i jobbgarantin för ungdomar. Förhoppningsvis ökar det motivationen för utbildning. Dagens samhälle skriver om det också.

Det jag saknar är mer strukturella tankar kring hur vuxenutbildningen drivs och vilken rätt man har som individ. Svenskt Näringsliv föreslog för några veckor sedan att man skulle plocka fram Frivux-utredningen igen. Ett väldigt bra förslag, men jag är ju lite partisk förstås.

Men det är ju sällsynt väl tajmat för det nu. Det blir tusentals nya komvuxplatser och behovet av nya anordnare och ökad flexibilitet är stort. Upphandlingarna tar tid och en del kommuner bemödar sig inte ens om att få in fler anordnare utan kör allt i egen regi och med bara en kursstart per termin. Jag kan inte riktigt se argument emot Frivux, nu när pengar finns för expansion. Den ideologiska grunden är ju klockren - varför ska inte vuxna människor få bestämma var och hur och hos vem man ska läsa på komvux? Varför ska valfriheten ta slut när man blir myndig?

Naket och fattigt till s-kongressen.

På temat "lär känna din konkurrent" så har jag nu läst ännu mer material till socialdemokraternas partikongress i oktober. Den här gången är det partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer. Sidorna 29-31 handlar om skolan.

Efter att ha läst dokumentet flera gånger så undrar jag vad de egentligen vill för något. Det är välskrivet och fullt av vackra ord om hur allt borde vara. Men när man skalat av det vi nu genomför (som de motsätter sig) och alla självklarheter och plattityder ("kunskap är makt", "all utbildning i Sverige ska vara av hög kvalitet", "investering i framtiden" för att ta några exempel) så blir det inte mycket kvar. De har tre prioriterade områden:

1. Kvalitetsäkra skolan. Det är uppenbart att sossarnas partiledning insett att de måste tvätta bort flumstämpeln för att gå hem hos väljarna och därför står det om betyg, nationella prov och kontinuerliga utvärderingar på flera ställen. Dvs precis det vi nu genomför i snabb takt. Något ytterligare nämns inte. Nationella prov gjordes av tredjeklassarna redan i mars och vi klubbade den nya betygsskalan i april. Godmorgon, sossar! Det kan ni ju inte gå till val på om ett år, det är ju redan klart.

2. Lärare och ledarskap. Likaså stärker vi läraryrket och lärarkompetensen nu. Lärarlyftet är igång (men saboteras av många s-styrda kommuner) och vi kommer med en ny lärarutbildning och förslag om lärarauktorisation i höst. Vi gör rektorsutbildningen obligatorisk nästa år. Den andra delen av s-programmet känns därför också rätt obsolet. Inget nytt här heller.

3. Återstår deras tredje prioriterade område, förnya friskolesystemet. Och här skiljer vi oss åt rejält. De vill försvåra möjligheten att starta nya friskolor, kommunerna ska kunna fördröja starten ytterligare. Räcker inte dagens möjligheter att överklaga och på så sätt fördröja starten i flera år? De har ett riktigt skrattretande förslag om att friskolan och kommunen ska "komma överens" och skriva samarbetsavtal. Men den ena parten är ju mycket starkare än den andra och den svagare (friskolan) har inget att sätta emot. Socialdemokraterna motsätter sig regelmässigt varenda friskoleetablering i kommunerna idag, därför blir det rejält löjligt när de skriver att man i "undantagsfall" inte kommer överens. Vet de inte hur det ser ut i verkligheten? Säg den socialdemokratisk kommunpolitiker som välkomnar nya alternativ! Beträffande vinst i friskolor säger de att "vår principiella uppfattning är att skattemedel avsedda för skolan också ska gå till skolan". Det ger inget utrymme för vinst, vad Mona Sahlin än försöker ge sken av.

Nej, kejsarinnan är naken. Det enda som finns kvar av sossarnas skolpolitik är ett unket motstånd mot valfrihet.

På vår stämma pratade vi om framtiden, vad vi vill nästa mandatperiod: IT, mer undervisningstid, läxhjälp, flexibel skolstart och skolstart vid sex års ålder, karriärvägledning, lärlingsutbildning.

Men sossarnas partistyrelse pratar ärligt talat bara om en sak: kläm åt friskolorna. Inget om IT och modernisering av skolan. Inte ett ord om gymnasiet. Inget alls om att skolorna ska få mer att säga till om. De förhåller sig till oss och accepterar motvilligt det vi redan gjort. Framtidsidéerna saknas helt. Det känns riktigt fattigt.

Bra budget för skolan, studenter och elever

Jag har nyss lyssnat på en suverän finansminister som presenterade budgeten för riksdagen och en mindre lysande Thomas Östros. Det finns mycket positivt för skolan i budgeten.

7 nya miljarder (utöver vad som aviserats i vårbudgeten) till kommunerna. Det återstår att se hur kommunerna väljer att använda pengarna - nya idrottsarenor a la Luleå eller skolan? Åtminstone hälften borde gå till skolan, det tycker jag är ett minimum, det finns viktiga områden att förbättra, bl a lärarkompetensen och IT och inte minst att undvika onödiga uppsägningar.

Studiemedlen höjs med nästan 3 miljarder kronor mellan 2009 och 2010 för att förbättra studenternas ekonomi. Bidragsdelen höjs med blygsamma 40 kronor i månaden men lånedelen med desto mer, 391 kronor i månaden. Totalt blir studiemedlen 8 800 kronor i månaden. Dessutom höjs fribeloppet med 30 000 kronor så att man får tjäna 136 400 kronor 2011 innan det påverkar studiemedlen. De som jobbar parallellt med studierna får dessutom del av jobbskatteavdraget och tjänar dubbelt upp.

Det blir tusentals nya utbildningsplatser i komvux, högskolan och yrkeshögskolan. Det behövs i tider av stigande arbetslöshet och är väl investerade pengar. 10 000 nya platser inom yrkesvux, 1 500 i yrkeshögskolan och 10 000 högskoleplatser (så många som högskolorna kan ta emot utan att sänka kvaliteten).

Läraryrkets status ska höjas som ett viktigt led i att höja kvaliteten i skolan. 100 miljoner kronor satsas på detta 2011 och 2012. Obehöriga lärare ska få utbildning och Lärarlyftet fortsätter 2011. 19 miljoner kronor satsas på att marknadsföra och väcka intresse för den kommande nya lärarutbildningen.

En av de viktigaste satsningarna blir 100 miljoner årligen på en ny obligatorisk rektorsutbildning. Det är efterlängtat och kommer att kunna göra stor skillnad på den enskilda skolan. En riktigt bra rektor är ovärderlig.

Det blir mer pengar för nya skollagen (56 miljoner för förstärkt elevhälsa och ökad rätt till skolbibliotek) och Skapande skola utvidgas till att också omfatta mellanstadiet.

Sammantaget: ett riktigt offensivt och bra budgetförslag från finansministern.

Förvånande stort friskolehat inom s

Varför är sossarna så besatta av friskolor? Efter att ha gått igenom motionerna till deras partikongress är det slående vilken avsaknad av framtidstro och nytänkande som råder i det partiet. I stället blir det tillbakablickande och närmast ett hat mot friskolor. Så illa trodde jag faktiskt inte att det var. Det känns torftigt och unket. ”Stoppa världen, vi vill hoppa av” är en bra sammanfattning.

121 motioner handlar om skolan. Hälften av dem (56) gäller friskolor som i deras värld representerar allt elände. Motionärerna vill förbjuda vinst, göra det svårare att starta, skärpa reglerna, förbjuda religiösa och etniska skolor och i vissa fall helst bli av med allihop.

Friskolemotståndarna finns i hela landet – bl a Stockholm, Lund, Borås, Östersund, Eskilstuna, Örebro, Trollhättan, Vilhelmina, Ängelholm och Umeå. Även de som inte har en enda friskola i den egna kommunen, Munkedal, vill stoppa all nyetablering. Lägger man till alla uttalanden från ledande sossar i exempelvis Karlstad, Piteå och Trelleborg så tonar bilden fram av ett kompakt motstånd mot friskolor inom socialdemokratin och det är detta som friskolorna möter när de vill starta och få en likabehandling. Ingenstans ser man en sansad röst. Det smink som Mona Sahlin och partiledningen försöker dölja det gamla motståndet med kommer snabbt att rinna av. I de djupa sosseleden finns en massiv misstro och den attityden ändrar man inte så lätt.

Hur kan motståndet mot friskolorna ta sånt enormt utrymme inom ett parti som säger sig gilla valfrihet? Det är inte friskt. De är lika besatta av friskolor som katolska kyrkan är av sex.

Friskolorna utgör en liten liten del av den svenska skolan. I 56 kommuner går 0 procent av eleverna i friskolor, enligt Skolverkets statistik. I 103 kommuner går max 5 procent av eleverna i friskolor. Det finns ingen rim och reson i detta motstånd. Kanske skulle man i exempelvis Trollhättan (där sossarna har egen majoritet) ägna mer tid åt att fundera över varför var tredje elev inte har godkänt i alla ämnen när de lämnar grundskolan och att 18 procent är obehöriga till gymnasiet i stället för att söka felet hos någon annan?! Varför söker de inte felet i den röda politiken i Trollhättan i stället?

Nu måste miljöpartiet ge besked om man kommer att acceptera detta. Vad ska de rödgröna enas om när det gäller friskolor?

250 miljoner kvar av Lärarlyftet

Mer än 250 miljoner kronor finns kvar av miljardsatsningen Lärarlyftet i år, berättade Skolverket för mig i somras. Snart kommer uppföljningen av hur det ser ut i varje kommun och det ska bli en intressant läsning.

Vid förra uppföljningen kunde man se att socialdemokratiskt styrda kommuner är klart mindre intresserade av att delta än vad moderatledda kommuner är. Jag tror att m-kommunerna i genomsnitt använt 75% av pengarna medan s-kommunerna bara utnyttjat 50%. Och 24 kommuner deltog inte alls utan skyllde på att de inte hunnit med etc. Det kan de inte gärna göra igen.

Nu närmar sig sanningens minut. Har sossarna i Malmö vaknat? Där gick lärarna miste om fortbildning för 8,3 miljoner förra året. Ska Hallsberg och Perstorp ha vaknat och börjat delta eller anser de att deras lärare inte behöver någon fortbildning? Fortsätter sossarna att sabotera denna satsning?

Att det är så mycket pengar kvar tyder dock inte på att det skett några avgörande förbättringar.

Dock tycker jag att det kan finnas skäl att se över alla detaljer i hur pengarna används och vilka kurser som erbjuds. En del av lågt deltagande skulle ju kunna bero på att man inte anser att kurserna motsvarar de behov man har. Endast en (1!) kurs behandlar IT exempelvis, här finns mer att göra. Jag skulle vilja bredda utbudet så att man verkligen använder de pengar som staten ställer till förfogande för att höja lärarkompetensen i skolan.

På väg mot nya gymnasiet

Idag har vi haft möte med utbildningsutskottet och gått igenom regeringens proposition om en ny gymnasieskola och de följdmotioner som finns. Planeringen är att vi ska debatter och besluta 21 oktober, så det närmar sig. Införandet blir för utbildning som startar efter 1 juli 2011. Om vi i Alliansen får sitta kvar, vill säga. Vad oppositionen vill är fortfarande höljt i dunkel. Ska de riva upp allt?

De hade tre olika motioner om gymnasiet i våras. Här skrev jag om dem. Alla vill avslå propositionen men med olika motiveringar och olika idéer om vad man ska göra i stället. Det återstår att se om de lyckas enas om något när det väl kommer till slutjustering i utskottet igenom om fyra veckor.


Nästa vecka blir det förhoppningsvis klart hur behörighetsreglerna till de olika programmen ska se ut och hur vi vill omstrukturera dagens lite lösliga och otydliga IV-program. Jag tror att det blir riktigt bra. Vi måste ju ha förkunskpskrav som är realistiska och speglar vad man måste kunna för att klara ett visst program, annars lurar man in ungdomarna i ett misslyckande. Och IV måste få lite tydligare struktur och innehåll.

Är jag kulturfientlig?

Författaren och Axess-redaktören David Andersson anser att jag är kulturfientlig och omdömeslös (Trelleborgs Allehanda idag).

Hur kommer det sig att man pådyvlar människor åsikter utan att ha kommunicerat med dem, läst något de själva skrivit eller ens gör någon form av vederhäftig research innan? Lite för självgod fördomsfullhet, skulle jag säga. Anderssons "belägg" för att jag föraktar kvalitativ kultur är ett uttalande i SvD för något år sedan, en artikel som handlar om folkpartiets förslag om litteraturkanon och lag om fler skolbibliotek som jag inte tycker är världens bästa. Så här citeras jag i SvD:

–Spontant känns inte bristen på just bibliotek som skolans största problem. Vi har sett en internetrevolution. Att då föreslå reglering av bibliotek känns inte jättemodernt.

Är man kulturfientlig då? Spelar det ingen roll att jag är en varm anhängare av Skapande skola, det ger eleverna nya möjligheter till kvalitativa kulturupplevelser. Vi införde en liknande modell (kulturpeng) i Nacka när jag var kommunalråd för att öka kulturinslaget i skolan.

Jag har inget belägg för att påstå att David Andersson är mossig eller teknik- och framtidsfientlig, lika lite som Andersson har belägg för det han skriver. Men jag förstår inte riktigt hur han kan bli så upprörd. Tycker han själv verkligen att bristen på skolbibliotek är skolans största problem?

Vad säger han om raset i mattekunskaper, är inte det större och allvarligare? Eller att fler och fler hoppar av gymnasiet? Eller att många vänder skolan ryggen?

Det oroar i alla fall mig mer. Och inte löser vi det med en statlig lista över svenska böcker som ska läsas eller fler skolbibliotek, tror jag i alla fall. Om vi ska få en bättre skola så måste den hänga med i utvecklingen. Eleverna måste känna att den är relevant och då måste datorerna in. Därför tror jag att bristen på modern teknik är ett större problem än brist på bibliotek och böcker. Om den moderna tekniken vore utbyggd tillräckligt i skolan skulle dessutom all världens böcker och kunskap bara vara ett knapptryck bort. Men så är det inte. Än.

Omotiverat förbud från Skolverket

Igår blev det inget skrivet, upprop i riksdagen tog all uppmärksamhet. Det är lite som skolstart här också. Allmän samling och kul att träffa alla igen. Och så är det förstås pompa och ståt med kung och drottning och tal och vacker musik. Extra eloge till fantastiska Sofia Jannouk som sjön samiska låtar! På kvällen var det opera och balett.

Idag läser jag att Skolverket inte gillar idén med att kommuner eller staten ska kunna vara delägare i friskolor (DN). Hopblandning av roller, varnar de för. Men i verkligheten är det ju inget problem, det finnas flera exempel idag där kommuner är delägare i friskolor och där det fungerar utmärkt. Grafiskt Centrum i Uppsala ägs gemensamt av mediaföretag och kommuner i Uppsalatrakten. I Göteborg finns en gymnasieskola som bilbranschen och kommunen ägen gemensamt. Staten äger utbildningsföretaget Lernia som bl a driver vuxenutbildning i många kommuner och nu också startar gymnasium. För att bara ta några exempel. Vad ska man göra med dem nu då? Stänga dem och kasta ut eleverna?

Varför ska detta förbjudas? Jag tycker kanske inte att det är en jättebra lösning, men i några fall kan det vara värdefullt att ha den möjligheten. Måste man förbjuda allt man inte gillar? Förbud är ett kraftfullt statligt maktmedel som ska användas med viss urskiljning och då för att lösa allvarliga samhällsproblem. Jag tycker att staten ska ägna sig åt det som INTE fungerar i stället och det är massor.

Eftersom utbildningsverksamhet tillhör det offentligas absoluta kärnuppgifter så anser jag att en kommun bör kunna lösa det uppdraget på ett sätt som man finner optimalt. Det vore oerhört märkligt om kommunerna får driva bolag som ägnar sig åt energiproduktion, skoförsäljning, kiosk- och cafeteriaverksamhet mm men inte undervisning.

Döv pojke nekas skolplats

Nyheterna i TV4 rapporterar idag om en döv pojke i Nacka som inte får gå i den gymnasieskola han sökt till, Designgymnasiet. Friskolan anger som skäl att pojken inte har betyg i engelska och därför inte är behörig samt att deras princip är att endast ta emot behöriga elever.

Jag blir arg, upprörd och besviken. Visst stämmer det att han inte har betyg i engelska, men det beror ju på att han inte läst engelska eftersom han är döv. Han är duktig i övrigt med bra betyg och konstnärlig och talangfull. Så här får man inte göra! Det är omoraliskt och diskriminerande. Man måste vara lite flexibel och se den enskilda människan. Principen borde vara att försöka lösa de problem som eventuellt kan uppstå, inte att stänga dörrar.

Kommunen ställer upp med all tänkbar hjälp - råd, ombyggnader om det behövs, heltids dövstumtolk mm - så det är inte pengar det stupar på. Det är skolans ovilja. Skolan kan mycket väl ta emot pojken, om man vill. Det finns platser, det finns mycket pengar, men viljan saknas. Det smärtar.

Som jag säger i TV-inslaget: det är eleverna som ska välja skola, inte skolan som väljer elever. Det blir helt fel. Jag tror att Designgymnasiet gör sig själv och friskolor i allmänhet en väldig otjänst.

Som tur är så genomför vi förändringar i nya skollagen som stärker den här pojkens och andra funktionshindrade elevers rätt. Synd för honom att vi inte hunnit göra det än bara.

Böter, polishämtning och mobbning

DN skriver idag om 13-årige Fredrik som inte gått i skolan sedan i januari och nu hotas av böter av kommunen.

Jag blir upprörd och beklämd av Stockholms attityd. Killen har ADHD och autism och har mobbats på sin gamla skola, Solbergaskolan. I tre år har han gått i en specialskola inom S:t Örjan för ungdomar med likartade svårigheter men i januari sa rektorn för hemskolan upp det avtalet. Skolinspektionen har vid upprepade tillfällen kritiserat skolan och Stockholms kommun, bl a för att man inte har utvärderat killens stödbehov.

Nu hotar kommunen med böter om han inte går till den skola där han tidigare blev mobbad.
"Beslutet att eleven ska gå tillbaka till sin hemskola är redan fattat" säger en tjänsteman på utbildningsförvaltningen.

Vilken attityd! Några reflektioner med anledning av detta:

1. Det är bra att vi inte ökar möjligheterna till polishämtning i nya skollagen, vilket folkpartiet krävt. Det hade kommunen säkert hotat med om han inte kommit. Men att hämta elever med polis till en skola de mobbas i vore helt fruktansvärt.

2. Bra att vi i nya skollagen betonar rätten till valfrihet även för barn med svårigheter. Bland annat får friskolor rätt till extra ersättning för elever som har stora särskilda behov (även om det inte handlar om en friskola i det här fallet). Rätten till åtgärdsprogram skärps och möjligheter till överklagande införs.

3. Det är viktigt med ett långsiktigt och evidensbaserat arbete mot mobbning på varenda skola. Man kan inte ha hemmasnickrade lösningar.

4. Sanktioner mot skolor och kommuner som inte tar sitt ansvar måste införas. Som det är idag kan Skolinspektionen inte ingripa. Det ändrar vi på nästa år. Då blir det skolan som får böter, inte föräldrarna.

5. Fler alternativ behövs för ungdomar som av olika skäl inte är i skolan. Det finns tusentals ungdomar som vänt skolan ryggen. Även om alla inte mobbats utan det är andra problem bakom så borde det finnas lite fler verktyg att ta till än att bara komma tillbaka till den gamla skolan. Nätskola har jag lanserat tidigare som ett alternativ för några av dem och det tror jag fortfarande på.

Bodström, del 2

I fredags blev det klart att danska rikskapitalbolaget Polaris Private Equity tar över 70 procent av aktierna i friskolekoncernen Pysslingen och att fd justitieministern Thomas Bodström tar en plats i styrelsen. Det har väckt reaktioner, Håkan Juholt (s) kräver att partiledningen ska ta honom i örat och tala om "varför detta är så olämpligt".

Boström själv och gruppledaren i riksdagen har oerhört krystade förklaringar. Hur ser de på privata företag egentligen?

Så här säger Thomas Bodström i DN: "Jag har haft och har barn i Pysslingen sedan tolv år. Om jag hr möjlighet att påverka mina barns skola vore det märkligt om jag av principiella skäl inte kunde sitta i den styrelsen."

S-gruppledaren i riksdagen, Sven-Erik Österberg, försöker slå knut på sig i Ekots lördagsinvtervju (ca 5.30 min in i intervjun). Han säger bl a att "många socialdemokrater har sina barn i friskolor. Om någon av våra företrädare blir erbjuden att sitta i en styrelse för kunna att få insyn i hur det här fungerar är det tämligen okej". Vidare säger han att "om vi får in en styrelseledamot, så...".

Men hallå! Bodström sitter ju inte där för att påverka sina barns skolgång eller som representant för att sossarna ska få insyn. Han sitter där för att ägarna tror att han är den bästa på att bidra till vinst i bolaget. Han representerar de danska ägarna, ingen annan. Han sitter där enligt aktiebolagslagen för att verka för bolagets bästa. Så ädelt är det, för Bodström och alla andra.

Österberg vill ge sken av att Bodström nu sitter i Pysslingstyrelsen för att minimera vinsten. Han håller helt med Lars Ohly (som vill förbjuda vinst) men säger att "deltagande i verksamheten ger större möjlighet att följa vad som händer och även att kunna påverka i rätt riktning".

Antingen försöker de lura svenska folket genom att påstå att det är en socialdemokratisk insynsplats Bodström erbjudits, eller så fattar de absolut inget av vad ett styrelseuppdrag i ett privat företag handlar om. Frågan är vad som är värst.

De som köper fondandelar i detta bolag vill ha en stor och säker vinst, inget annat. Det är vad riskkapitalföretag ägnar sig åt. Det faller på sin egen orimlighet att ägarna vill ha styrelseledamöter som agerar för att minimera vinsten och det strider mot aktiebolagslagen.

Vidare visar Österberg att han inte riktigt vet vad friskolor är för något eller hur skolpengssystemet fungerar. Om det blir stora vinster säger Österberg att man får "titta på vilka kontrakt man skrivit". Men man skriver ju inga kontrakt med friskolor, de får en skolpeng som är likvärdig med vad den kommunala skolan får per elev. Vill han ändra på det och gå över till en upphandlingsmodell? En av de stora fördelarna med skolpeng framför upphandling är ju att man inte får en situation där någon försöker dumpa priserna. Det har man ju sett i äldreomsorgen tyvärr och även i vuxenutbildningen. Det vore trist om sossarna är inne på den linjen när det gäller skolor.

Läraruppdraget är inte bara nationella prov

Frågan om utvärdering och lönesättning av lärare är väldigt känslig. Tidigare har Malmös starke man Ilmar Reepalu (s) sagt att eleverna ska få ge lärarna betyg och mött kraftig kritik från bl a LR och moderaterna i Malmö. Nu tänker Trelleborg ge lärarna lön efter prestation, eller "sänka lönen för dåliga lärare" och att elevernas betyg ska avgöra lönen som Aftonbladet väljer att tolka det. Föga förvånande är Lärarförbundet väldigt kritiskt.

När det framställs på det sättet kan jag inte annat än hålla med Eva-Lis Sirén: helt uppåt väggarna. Det är så mycket som avgör elevernas resultat, deras förkunskaper exempelvis. Och den allmänna inställningen från skolan, klasskompisars påverkan etc. Givetvis är lärarna helt avgörande för vad eleverna presterar, men det måste nyanseras lite. Det räcker inte att gå på resultat på nationella prov.

Samtidigt tror jag inte att det är vad man tänker göra i Trelleborg heller, eller hoppas det i alla fall. De ska nu formulera bra lönekriterier så att lönesättningen blir individuell och att goda prestationer från lärarna ger god löneutveckling. Det kan handla om hur man bidrar till att utveckla skolan, hur man ser till att skolan når de mål man satt upp och identifierat som viktiga och annat. Skolan är inte bara resultat på nationella prov, även om fokus på kunskaper är det helt centrala. Skolan har också ett uppdrag att arbeta med normer och värden, att se till att det är en trygg arbetsplats utan mobbning för att ta ett exempel. Framgångsrikt sådant arbete borde också synas i lönekuveret. Prov och betyg som enda lönekriterium blir alldeles för snävt.

Duktiga lärare ska ha bra betalt och löneskillnaderna borde öka. Därför ska det bli intressant att se hur förslaget i Trelleborg ser ut när det är klart. Tänk om diskussionen skulle kunna handla om vilka kriterier man ska ha i stället för vilka man INTE ska ha... Och tänk på presentationen och förpackningen nästa gång, annars får ni så många emot er!

SvD, SvD2, DN, Sydsvenskan, Expressen.

Hycklaren Bodström

Thomas Bodström ska ta plats i Pysslingens styrelse, skriver Politikerbloggen. Kan ju verka fräscht och visa på nytänkande. En sosse som bejakar valfrihet och inte ser friskolor som något ont. Långt ifrån situationen när Pysslingen startade sin första privata förskola i Nacka 1986, då Olof Palme karaktäriserade företaget som "Kentucky Fried Children" och sa att bolag inte hade något i förskolan att göra. Men hur hycklande är inte Bodströms nya styrelseplats i verkligheten?

Sosseretoriken går fortfarande ut på att friskolor inte ska få gå med vinst, bidragen sänkas, nya friskolor ska inte få starta och regelverket skärpas. Helst ska de kanske inte ens finnas. Bodström är själv i högsta grad en del av detta. Så sent som i våras var han en av de 114 sossar som röstade emot ett lagförslag som innebär att friskolorna ska kunna få kommunbidragen prövade i domstol och att det ska vara lika villkor mellan kommunala skolor och friskolor i ekonomiskt hänseende.

Både 2007 och 2008 har han väckt enskilda motioner i riksdagen om att kommunerna ska få mer att säga till om vid en friskolas etablering, i klartext innebär det veto mot nyetablering. Det är alltså ingen del i en allmän stor motion om skolan, utan hans eget förslag.

Nu ska samme man sitta i Pysslingens styrelse och med kraft försöka generera vinst till de danska riskkapitalistägarna och att fler nya skolor ska kunna starta. Innan han fick ett, säkert välbetalt, uppdrag i en av de största friskolebolagens styrelser visade han ett personligt engagemang mot friskolor. Hur schitzat är inte det?

Måste man inte vara lite konsekvent för att bli trovärdig som politiker?

Och hur fasen tänker de danska ägarna som plockar in honom?

Avgifter nödvändigt

Nu ska utländska studenter (från länder utanför EU och EES) få börja betala för sina studier på svenska universitet och högskolor (SvD). Jag tycker att det är ett högst rimligt förslag och skrev om det för ett år sedan (här).

Visst vore det bra om allt var gratis för alla över allt och jämt. Men det går tyvärr inte. Det blir dyrt och någon ska i slutänden betala det hela. Det är inte rättvist att svenska studenter får betala i USA medan amerikanska studenter får gratis studier här. Med ömsesidiga villkor om avgiftsfrihet så kommer saken i ett annat läge, men där är vi inte. Våra dörrar kan inte vara vidöppna när andra stänger sina.

Dagens modell med tusentals utländska sk freemovers på våra högskolor är både dyrt och orättvist. De tränger ut svenska studenter från svenska högskolor. Därför är högskoleministerns besked idag välkommet. När högskolorna får möjlighet att ta ut avgifter för dessa studenter så ökar också deras möjligheter att få in mer resurser och sälja utbildnig. Jag förstår egentligen inte hur någon kan vara emot detta. Frågan är vad oppositionen säger?

Parterna misslyckades

Det finns en stor förtroendeklyfta mellan parterna på skolans arbetsmarknad. Per Unckel har lett en arbetsgrupp med representanter från kommunerna och facken för att försöka nå enighet om synen på arbetstiden. Ingen enighet alls efter ett och ett halvt års arbete.

Per Unckel har därför skrivit en rapport med egna slutsatser. Klart läsvärd även om det är en mörk bild han målar upp.

Det verkar finnas en djup misstro mellan Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet å ena sidan och Sveriges Kommuner och Landsting å den andra. Lärarna anser att arbetsbelastningen ständigt ökar medan arbetsgivaren menar att den gamla usk:en (undervisningsskyldigheten) fortfarande lever kvar fast den togs bort ur avtalen 1995 och att den måste bort från en målstyrd skola. Misstroendet leder till dåligt arbetsklimat vilket i sin tur drabbar eleverna. Därför är det ett trist misslyckande att parterna inte kunnat enas.

Alla, både fack och arbetsgivare, säger sig vilja att tiden ska ägnas mer åt huvuduppdraget. Varför blir det inte så? Här saknar jag ärliga analyser. Och varför vill facken maximera tiden för huvuduppdraget i stället för att minimera tiden för annat? Det vore ju mer konstruktivt.

Idag var jag på Vittraskolan i Hammarby Sjöstad. Där är lärarna med eleverna 29 timmar i veckan - och stortrivs. Lärarna på kommunala skolor är med eleverna kanske 20 timmar i veckan - och tyngs av hög arbetsbelastning. Något stämmer inte riktigt här. Gårdagens artikel om att friskolelärare är mer nöjda än kommunala lärare visar att kommunala skolor och friskolor borde byta erfarenheter mer och lära av varandra.

Unckel har en slutsats som jag helt delar. Han menar att relationen mellan lärare och skolledning är central för att skolan ska nå målen. Lösningen ligger i ledarskapet. I kommunerna och i skolorna. Kommunerna måste lita på sina rektorer och rektorerna på sina lärare. Sätt upp tydliga mål, ge stor frihet och mandat och utkräv ansvar. Ett förtroendefullt samarbete kan aldrig kommenderas fram uppifrån, utan måste byggas från grunden. Därför kan ett förstatligande aldrig vara en lösning. Förtroendeskapande åtgärder lokalt måste till, inte förstatligande eller hårdregleringar av tiden. Och kommunerna måste vara beredda att betala en del också. Bra lärare ska ha bra lön.

Lärarförbundet, LR, SKL, SvD

Sundsvall kommunaliserar

I Sundsvall har SFI-undervisningen skötts av Lernia i ett antal år. Några större problem med detta har inte rapporterats, men nu har den styrande vänsterkoalitionen brådstörtat bestämt att verksamheten ska kommunaliseras (Sundsvalls Tidning) och här.

Vänsterpartisten Christiane Rüdiger har drivit frågan och sossarna och miljöpartiet ställer nu lojalt upp. Några andra skäl än rent ideologiska finns inte. Det ska inte bli billigare eller bättre, utan de är "emot att lägga ut kommunal verksamhet på entreprenad". Och trots att det är kort om tid till 1 januari då det hela ska starta i kommunal regi så finns inga lokaler, ingen vet hur man ska få tag på lärare eller vad det kommer att kosta. Jag kan nästan garantera att det kommer att bli dyrare.

Tjänstemännen och Alliansoppositionen tyckte att man skulle fortsätta som hittills, men så blir det inte.

Det här är en försmak av vad som händer när vi får en vänsterpartist som skolminister i en rödgrön regering. Självklart kommer Lars Ohly eller Rosanna Dinamarca att få gehör för sin politik och då blir det sådana här ideologiska vänsterexperiment som miljöpartisterna ställer upp på.

För egen del tycker jag att det vore på tiden att införa valfrihet även för vuxenstuderande. Är det inte dags nu?

Hearing om lärarutbildningen

Igår ordnade Lärarförbundet en hearing om lärarutbildningen. Först pratade professorer och andra om utvärdering av dagens lärarutbildning, vad som är viktiga kompetenser för blivande lärare, vad Skolinspektionen sett under sina sex års inspektioner som har bäring på lärarutbildningen och sedan förde vi ett samtal om hur vi politiskt ser på lärarutbildningen. Jag och Fredrik Malm (fp) representerade Allianspartierna medan Marie Granlund (s) och Mats Pertoft (mp) de rödgröna. Upprinnelsen till hearingen är Sigbrit Franckes utredning om en ny lärarutbildning (En hållbar lärarutbildning, SOU 2008:109) och att regeringen aviserat en proposition om detta senare i höst.

Det var en intressant och lärorik eftermiddag, i synnerhet att få lite fler perspektiv på utbildningen. Inget är hugget i sten än.

Väldigt mycket i Franckes utredning är bra. Hon lyfter rätt frågor, betonar forskningsankytningen starkt och vill få in mer moderna perspektiv i utbildningen (som IT och internationalisering). Hon föreslår en förlängning av lågstadielärarutbildningen till 4 år och vill att bara särskilt kvalificerade skolor ska få ta emot lärarstudenter och vill också införa lämplighetsprov för blivande lärare - allihop bra förslag.

Självklart finns det tveksamheter också. Dit hör förslaget att förkorta förskollärarutbildningen till 3 år. En viktig del i vårt arbete för att höja kvaliteten i skolan är att lägga en stabil grund i förskolan. Vi satsar på Förskollärarlyft, tydligare pedagogiskt uppdrag i förskolan med nya mål och allmän förskola för 3-åringar. Då kan man inte säga: by the way, vi förkortar förskollärarutbildningen. Det sänder helt fel signaler.

Jag tycker också att man kan diskutera om ämnesdjupet för mellanstadielärare blir tillräckligt med förslaget. 7,5 veckors utbildning i engelska räcker nog inte för att undervisa 12-åringar. Jag tycker också att mångfalds- och flerspråkighetsperspektiv saknas. Det är en realitet idag, alla skolor har barn som kommer från andra länder med andra kulturer och modersmål. Det måste varenda lärare lära sig hantera. Ett perspektiv som jag också helt saknas är lärarnas ledarskap - som aldrig nog kan betonas. En bra lärare har inte bara ämnesdjup utan lyckas också leda eleverna till kunskap. Detta måste med när vi formar den nya lärarutbildningen.

Många talare önskade en bred uppgörelse så att vi får en lärarutbildning som håller över tid. Jättebra! Men kanske skulle lärarna också enas om vad de vill?! Det är en milsvid skillnad mellan Lärarförbundet och LR i denna fråga idag. Dessutom finns synpunkter från kommunerna, som ska anställa många av de blivande lärarna, olika myndigheter och inte minst högskolorna som ska utbilda lärarna. Det är i denna grynniga skärgård av intressen som vi ska navigera och hitta en bra lösning.

Nöjdare lärare på friskolor

Svenskt Kvalitetsindex (SKI) gör regelbundet olika mätningar om förtroendet för olika verksamheter och hur medarbetarna uppfattar sitt arbete. Idag skriver DN om en ny studie som gjorts bland lärare.

Emellanåt sprids uppfattningen att lärarna på friskolor har sämre villkor och flyr därifrån så fort de kan. Senast för två veckor sedan var detta den påstådda konsekvensen av vinstuttag i friskolor. Nu kan man sluta tycka, nu finns lite mer oberoende fakta.

Lärare är generellt sett nöjda och engagerade, vilket man inte hör så ofta. Det förtjänas att lyftas fram! De anser sig ha hög arbetsbelastning men är samtidigt nöjdare än andra. Konstig ekvation.

Privatanställda lärare tycker inte att kraven ökat det senaste året och de är bättre på att rekommendera sin skola till andra lärare. Det finns en stolthet bland dem som inte finns i samma utsträckning på kommunala skolor. På det hela taget är friskolelärarna mer nöjda.

Lärarförbundet Eva-Lis Sirén lyfter fram skolledningens betydelse och jag tror att hon har helt rätt. Här finns väldigt mycket att göra i många kommuner. Undersökningen visar att den "vikänsla" som kanske är mer uttalad på friskolorna är viktig. Man ska också komma ihåg att lärarna söker sig till friskolan för att de vill något, det är ett aktivt val. Det skulle kommunala skolor också kunna lära sig av för det är lika viktigt där.

Jag tycker att undersökningen är inressant utifrån dagens s-utspel om att stoppa nya friskolor (SvD). Lite tillspetsat kan man ju fråga sig varför man ska stoppa skolor som både elever och lärare är mer nöjda med? Det verkar helt korkat. Varför inte ha lite tilltro till elever och lärare att de faktiskt gör väl underbyggda och medvetna val? Självklart måste detta kompletteras med bättre kvalitetsuppföljning av skolornas verksamhet.

Lärare får inte sätta IG

Mycket märkligt verkar hända i skånska Eslöv. Eleverna verkar fly den närmaste kommunala gymnasieskolan nu när det blivit fritt sök i hela Skåne. I stället söker de till Lund.

Nu läser jag i Skånska dagbladet om en lärare som inte får sätta IG på en elev, trots att eleven inte klarat ett enda prov under hela vårterminen. Då kan det inte bli så mycket annat än IG, tyvärr. Men det gillade inte rektorn eller förvaltningschefen och rektorn har på eget bevåg höjt betyget. Visst kan det finnas mer fakta än vad som framkommer i tidningen, men det är ändå rätt anmärkningsvärt agerande.

Varför blir det inte lika mycket skriverier om detta som när en friskolerektor i Uppsala höjde en elevs (sin egen sons) betyg? Ja visst ja, det är ju en kommunal skola i Eslöv... Eller är den allmänna bilden sådan att man ställer högre krav på friskolor? Eller kanske en bit i det allmänna drevet mot friskolor som nu pågår?

Alla borde granskas lika hårt och alla misshälligheter fördömas lika kraftfullt, det borde inte spela någon roll om det sker i en friskola eller kommunal skola.

M som i modernare skola

Skolan måste moderniseras och vi är bekymrade över regeringens brist på initiativ i det avseendet, skriver jag tillsammans med mina partikollegor Betty Malmberg och Maria Stockhaus på SvD Brännpunkt idag.

Bakgrunden är självklart den beklämmande IT-situationen idag. Jag har ägnat ett halvår åt att försöka få kläm på hur det ser ut och vad som görs från olika håll. Alldeles för lite, tyvärr. Eldsjälar driver utvecklingen lokalt på en del håll, men fortfarande finns lagar och regler som sätter käppar i hjulen. Gemensamma visioner, strategi och organisation saknas. En del av detta finns också i Skolverkets rapport som kom förra veckan.

Det verkar som om teknikutvecklingen har gått skolan förbi. Jag motionerade om detta redan i våras till vår partistämma (och fick stöd!) och i förra veckan kom en rapport från Skolverket som beskriver situationen.

Vi vill nu göra moderaterna till det moderna framtidsinriktade skolpartiet. Den platsen är vakant idag. Vår skola ska vara lärorik, kreativ och rolig. Och modern!

För att underlätta för regeringen presenterar vi också ett antal förslag på vad man borde/skulle kunna göra. Läs mer i SvD!

Ännu mer pengar till kommunerna

Kommunsektorn får ytterligare 10 000 000 000 kronor i statsbidrag nästa år (DN, SvD, Expressen, Aftonbladet och regeringen). Alliansens partiledare presenterade detta på Helenelundsskolan i Sollentuna idag. Tidigare har regeringen skjutit till 7 000 000 000 kronor. Det är enorma summor som kommunerna får för att mildra effekterna av den internationella finanskrisen. Nu gäller det att prioritera och inte slösa bort pengarna.

Skolan och omsorgen måste få substantiella tillskott som märks i vardagen. Min hemkommun Nacka borde få ca 65 miljoner extra, välkommet stöd för att säkra kvaliteten och det visar på att det är ganska mycket som kommer varje kommun till del.

Samtidigt hoppas jag att kommunerna inte tar pengarna som intäkt för att slippa anpassa kostymen till att man t ex har färre elever. De omställningarna är nödvändiga att göra om man också ska våga satsa lite offensivt på mer IT i skolan exempelvis.

Några sådana här skarpa besked kom inte oppositionen med igår. Mona blåste iväg skattepengarna i våras på miljardbidrag till SAAB i stället. Det är mer ansvarsfullt att använda dem så här i stället.

Prao-rapport

I fredag var jag som sagt elev i klass 9 B på Källängens skola på Lidingö. Tack skolan för att jag fick vara med och tack Emmanuel för att du bjöd in mig!

Det var en intressant och lärorik dag. Vi började 8.15 med matematik och sen fortsatte dagen med kemi, spanska, svenska, idrott och kemi igen innan vi slutade vid 3 på eftermiddagen. Den alltid så kritiserade skollunchen bestod av pasta med kebabkött och var klart ok.

Några intryck:

1. Genomgående väldigt duktiga och engagerade lärare. Och förvånansvärt många manliga lärare. Positivt med 50-50.
2. Inga problem med störande mobiler, den diskussionen känns väldigt förlegad. Däremot var det lite väl surrigt ibland.
3. Trevlig klass, kändes inte som det fanns mobbning, tråkningar eller att någon var utanför.
4. Var finns alla datorer? Teknikutvecklingen i samhället har gått rasande fort det senaste decenniet, men det verkade nästan ha gått skolan spårlöst förbi. Det var kusligt mycket jag kände igen trots att det var 30 år sedan jag gick i 9:an.
5. Det jag tänkte mest på var hur tiden egentligen används. Dagen kändes lite upphackad med många olika lektioner. När man väl hade hunnit börja med något efter lärarens genomgång så var det dags att bryta upp. En del har lite längre startsträcka innan man kommer till ro och de kan inte få så mycket gjort. På svenskalektionen skulle eleverna skriva en novell. Trots att detta var andra lektionen så hade en del inte ens fått ned två meningar. Det tar lite tid att prestera. Och tidstjuvar i form av att få tyst på klassen och att alla har med sig rätt saker gör att 45 minuters lektion inte blir 45 minuter... Här skulle man nog kunna få ut mer av tiden. De som är lite mer ambitiösa kan nog tycka att det blir lite långtråkigt.


Avslutningsvis, kul att konstatera att kunskaper i kemi (salter) och spanska sitter någonstans långt bak i huvudet. De som säger att man bara lär för proven har alltså fel.

"Alla ska med" - i verklighetens Ronneby

I Ronneby får elever på friskolor inte åka med skolskjutsen, trots att det finns lediga platser, skriver BLT.

Det är helt jäkla knäppt tycker jag. Skolchefen säger att det är mer komplext än att det finns lediga platser. Nähä, det är det väl inte alls! Friskolan får inte ens köpa lediga platser. Snacka om njugg inställning från kommunens sida. Sossarnas valslogan var ju att "alla ska med". Varför ska vissa då lämnas kvar?

Det är fullkomligt idiotiskt att två bussar ska åka halvtomma efter varandra i stället för att fylla en buss, det måste väl alla inse?! Småaktigt, resursslöseri, miljöstörande, hinder för valfrihet... Jag ser faktiskt inget försvar eller objektiv förklaring mer än att friskolan ska klämmas åt och att kommunen vill försvåra för elever som väljer en annan skola än kommunens egna.

Kan inte utbildningsministern ta sin partikollega och lokala nämndordförande i hampan och tala om vad som ska gälla? Lagen är nämligen rätt tydlig. I regeringens proposition från i våras om Lika villkor för kommunala och fristående skolor står bl a:

"Likvärdiga ekonomiska villkor för verksamhet i offentlig och enskild regi är också en förutsättning för en verklig valfrihet som ger alla barn och föräldrar möjlighet att välja förskola, fritidshem och skola. Regeringen vill understryka att begreppet ekonomiska villkor ska ses i vid meningså att regler för kommunal planering och verksamhetsutövning inte används för att försämra friskolornas möjlighet till etablering och överlevnad." (s 25)

Floskelbingo på vänsterkanten

Läser dagens DN Debatt, där de rödgröna partiledarna/stuprören under rubriken "så ska vi göra Sverige till ett bättre land att leva i" försöker ge sken av att de vill en massa saker gemensamt.

Det är ju bara en massa floskler. Självklarheter uppradade efter varandra. Inget konkret, inget innehåll, ingen uppgörelse med det gamla, ingen intressant analys, inga skarpa förslag. Bingo i floskler!

Vad sägs om det här skolavsnittet:

"Kunskapssamhället. Sverige ska konkurrera med kunskap och inte med låga löner. Då krävs bra skolor och att kunskapen kommer alla till del. Vi vill satsa på Sverige som kunskapsnation där allas rätt till bra utbildning garanteras och där goda möjligheter till fort- och vidareutbildning senare i livet är en självklarhet. Vår gemensamma välfärdsarbetsgrupp får därför i uppdrag att arbeta fram gemensamma förslag på utbildningssatsningar."

Precis det här sa de ju för ett år sedan också, när vänstersamarbetet presenterades och alla turer om kommunisterna skulle få vara med eller inte. Då skulle de arbeta fram gemensamma förslag, men det har vi inte sett något exempel på trots att det funnits en hel del tillfällen att manifestera enighet. Om betygen, gymnasiet, friskolor för att ta några exempel från beslut under våren. Tre partier med tre olika uppfattningar i alla frågor. Ge besked i stället! Ska miljöpartiet tvingas ge upp stödet till friskolor? Får vänstern igenom sitt förslag att förbjuda läxor och ta bort betygen? Lyckas sossarna få med sig de andra på att förstatliga gymnasiet?

Och det som står är ju sådana självklarheter att varenda en kan ställa upp på det. Citatet kunde komma från vilket parti som helst i riksdagen, men skillnaden är att vi på högerkanten genomför politik som just syftar till att höja kunskapsnivån och se till att ingen lämnas efter.

Hur kan DN ta in en sån fullkomligt innehålslös artikel när så mycket annat aldrig får plats?

Jag praoar - som elev

Idag ska jag skugga en elev på Källängens skola på Lidingö hela dagen. I våras följde en elev mig en vecka för att se vad en riksdagsledamot gör i verkligheten. Nu ska jag praoa hos honom, följa honom en dag och se skoldagen med hans ögon. Schema, lektioner, mat, håltimmar, lärare, raster... Vad är bra och vad kan bli bättre? Hur är det egentligen med ordningen?

Ska bli jättekul och lärorikt. Ofta på skolbesök så är det andra perspektiv som är i fokus. Nu ska jag försöka vara helt elevfokuserad. Det är ju trots allt för dem skolan är till.

Vinst eller förlust

Har just debatterat i Aktuelltstudion med Veronica Palm (s) om man ska förbjuda vinster i friskolor eller inte. Upprinnelsen är en artikel i DN idag som hävdar att en privat förskola gick med 3 miljoner i vinst första året och det låter onekligen väldigt mycket. Frågan är vad man ska göra åt det och vad som är det verkliga problemet.

Jag vill angripa dåliga skolor, medan sossarna angriper vinstrika skolor. Frågan är vad som är värst. Är det ok med dåliga skolor så länge de inte går med vinst? Det är ju bra att företag är framgångsrika och ger överskott, de behöver buffertar för kommande behov och det skapar stabilitet för eleverna. Tänk om alla skolor hade en ekonomi som SAAB i stället, vore det bättre?
Argumentet att skattepengar inte ska gå till vinster är rätt hårresande. Vägbyggen, elleveranser och matförsäljning borde då omedelbart stoppas, för det sköts ju av företag som går med vinst på skattebetalarnas pengar. Varför är det finare att sälja pennor och kopieringsmaskiner än skoltjänster? Med sitt sätt att resonera angriper sossarna marknadsekonomins grunder.

Nej, det måste vara kvaliteten som är det viktiga. Dåliga skolor ska bort, oavsett om de går med vinst eller inte. Och en lag som möjliggör just detta inför vi i vår. Varför är sossarna emot det?

Ropen skalla, mer pengar till alla

Ibland blir jag lite desillusionerad över fackförbundens brist på konsekvens, sammanhang och tydlig linje.

Nu går TCO och Lärarförbundet ut och kräver att karensdagen ska slopas i influensatider. De tycker inte att just deras medlemmar ska drabbas av ekonomisk avbräck och tveka att stanna hemma om de blir sjuka. Så kan man ju resonera.

Men ingenstans en endaste liten rad om hur detta ska betalas. För det kostar ju i slutändan några kronor (ganska många). Kanske har de missat att kommunerna och landstingen går med mångmiljardunderskott i år. Ska de sparka några lärare extra för att ha råd att slopa karensdagen?

Eller förlåt, det var ju förra veckans pengarop: avskeda inga lärare alls. Då delade Lärarförbundet ut äpplen med budskapet att barnen inte ska behöva betala för krisen (när de menade att det inte ska bli färre lärare).

Det är så lätt att bara kräva utan att ta ansvar. Kan inte facken bestämma sig för vad som faktiskt är viktigast och sedan försöka uppnå resultat inom det området i stället för att samtidigt kräva allt till alla omedelbart. Det vore ett ansvarsfullt och respektingivande agerande.

Skärpning, borgerlighet!

Intresset för att starta nya friskolor är fortsatt stort. 655 skolor ansökte i våras om att få starta eller utöka. Idéerna och engagemanget för att förbättra skolan lever onekligen. Trots minskande elevantal så är det lika många som vill starta skola som tidigare (2008: 712, 2007: 659, 2006: 397). Uppsvinget efter valet håller i sig.

Bakom ansökningarna gömmer sig tusentals människor som är besjälade av att förbättra skolan och vill lägga ned hela sin energi och tid på att förverkliga detta. Och i många fall en hel del pengar också, det är inget gratis nöje att starta en skola. En del har redan prövat vingarna och idéerna har befunnits bärkraftiga och vill därför sprida dem till nya skolor i andra städer. Andra bärs av helt nya idéer.

Det är beundransvärt. Vi skulle behöva fler företagsamma människor, fler som gör slag i saken och förverkligar sina idéer. Även i den kommunala skolan. Det enda sättet att förverkliga idéer om en bättre skola är självfallet inte i friskolan, det borde gå i den kommunala skolan också. Min bild är dock att många försökt och stångat sig blodiga mot stelbenta strukturer och inte ser någon annan lösning är att pröva friskolevägen i stället. Den dörren måste vara öppen.

Det som verkligen är sorgligt är ett antal borgergliga kommuners negativa attityd. De senaste dagarna har jag läst om flera kommuner som säger nej till nya alternativ och ökad valfrihet.

Idag är det Härryda utanför Göteborg. Härryda är, enligt Skolverket, den kommun av alla förortskommuner som har lägst andel (3,6%) elever i friskolor (frånsett Tjörn som bara har 0,3%). Härrydas grannar Partille och Mölndal har dubbelt så stor andel och Göteborg 5 gånger fler i friskolor. Det finns endast en friskola i Härryda idag, Pixbo Montessoriskola. Hur kan man säga att det finns "tillräcklig valfrihet"??? Det är ju ett stort skämt. Partille sa dessutom ja till två nya friskolor förra veckan.

Tidigare i veckan var det Jönköping och Skövde som sa nej, också med argument om att "de inte behövs" och inte "tillför något nytt". Tänk om eleverna kunde få avgöra det själva i stället! Om de inte behövs - då vore det ju inget problem att låta dem starta, för då skulle de ju inte få några elever...

För de moderater som nu säger nej så tror jag att det handlar om en oro för att det blir dyrt. Jag lovar att inte behöver bli det, jag har egna erfarenheter som kommunalråd i Nacka i 8 år där nya friskolor startade varje år. Och det är inte så att skolan i kommuner med stor andel friskolor generellt sett är dyrare än i andra kommuner. Kostnaden för en elev är nästan identisk i Partille, Mölndal och Härryda trots att andelen elever i friskolor i de första kommunerna är dubbelt så hög. Däremot är kvaliteten ofta högre. Så frågan är om man har råd att säga nej?

Med god planering och en gradvis omställning så går det att lösa "problemet" med att fler skolor startar. Det är ju inte så att nya skolor fullständigt dränerar de kommunala skolorna på elever. Så dåliga är inte de kommunala skolorna att det blir massflykt därifrån. Om det trots allt skulle bli det så kanske det är befogat. Eller ska eleverna tvingas gå i undermåliga skolor?

Det kan finnas tusen skäl för eleverna att välja en ny skola. Den är mindre eller större än den kommunala. Undervisningen läggs upp på ett annat sätt. Lokalerna är bättre och modernare. Det finns mer modern teknik. Pedagogiken är en annan. Man vill byta kompisar, komma bort från mobbning. Det är närmare till fritidsaktiviteter. Det finns något intressant och roligt ämne som inte finns någon annanstans. Därför förstår jag inte de som säger att nya skolor inte tillför något. Finns det verkligen två skolor som är identiska? Ska man som politiker sätta sig över människors vilja att ta ansvar för sin egen framtid?

Skärpning, borgerliga politiker! Förneka inte eleverna möjlighet att välja skola. Säg ja i stället för nej till nya alternativ och mer valfrihet. Det är bra för eleverna och bra för kvaliteten i alla skolor att få lite mer positiv konkurrens om eleverna.

Nostalgi: Fluortantens dag

Idag är det Fluortantens dag. Vilken nostalgi. Små röda, gula eller blåa plastmuggar med millimetergraderingar och kliniskt innehåll som bars runt på brickor av vitrocksklädda tanter i skolan varannan vecka... Jag kommer ihåg att några av mina klasskompisar samlade de där muggarna i skåpen och vid lämpliga tillfällen kastade ut alla över hela skåphallen.

Vet inte om det hjälpte tandhälsan direkt. Eller om det var skolans uppgift. Hoppas att de inte kommer behöver komma tillbaka i alla fall. Tänderna borde var och en kunna sköta själva med hjälp av tandvården. Skolan borde ha andra saker att göra.

Sänkta behörighetskrav på högskolorna

DN skriver idag om att en del högskolor sänker behörighetskraven för vissa naturvetenskapliga utbildningar.

Linköpings Universitet har t ex slopat kraven på särskild behörighet för att komma in på miljövetarprogrammet, medan Göteborgs och Lunds Universitet har behållit de högre behörighetskraven. I klartext innebär det att man måste ha läst fler kurser i matematik och naturvetenskapliga ämnen på gymnasiet för att kunna komma in i Göteborg och Lund.

Jag tycker att det är illavarslande om Linköpings Universitet sänker kraven bara för att rekrytera fler studenter. Behörighetskraven ska ju spegla de förkunskaper som studenterna behöver för att klara studierna. Det skulle ju kunna tänkas att man inte behöver Matematik D på miljövetarprogrammet och då är det ju bra att man ser över och ändrar behörighetskraven. Tyvärr ställs inte den självklara frågan i DN-artikeln: hur har det gått för studenterna? Klarade de studierna, trots lägre behörighetskrav. Det är väl detta som är riktigt intressant?! Om det bara är ett sätt att locka fler studenter är det helt klart en signal om att styrsystemen inte fungerar som det är tänkt.

Dels kan man ju undra hur detta skett utan att Högskoleverket funnit detta i sina uppföljningar och utvärderingar. Dels kan man med viss ironi fundera över hur detta kan ske i ett helt statligt system, där det vare sig finns vinstintressen eller privata aktörer att skylla på. Det är ju detta vänstern skyller påstådd betygsinflation på inom gymnasieskolan. Vad skyller man på här? Och apropå debatten om förstagligande av skolan, som LR och folkpartiet driver, så kan man ju också fundera över hur staten sköter sina egna skolor. Blir verkligen allt bättre bara för att man byter huvudmannaskap...?

Kanske är det så enkelt att man behöver skarpa uppföljnings- och kontrollinstanser så att risken för upptäckt leder till en självsanering?